Bara så länge det finns stjärnor över oss

dagen började inte ens bra.
Jag försov mig, hann inte sminka mig ordentligt och ännu mindre fixa hårhelvetet som just idag skulle vara helt omöjligt... Hittade inte busskortet och fick stressa som en jävla galning. Vid bussen står en 30+ och glor på mig som han aldrig sett en sån som mig (?) Han typ vänder sig om på bussen och ler mot mig hela tiden. Tillslut börjar jag undra om han garvar åt mitt hår eller om jag har något i ansiktet..! Jag tar kort på mig själv (haha), men det ser inget konstigt ut, förutom att håret var förjävligt då, men inget konstigt annars. Det kliver på en annan kille som också glor som fan.. När vi kliver av bussen vänder sig 30+ om och ler mot mig igen. Jag känner mig ganska obekväm vid det här laget och skynder på mina steg upp mot skolan. En till kille i en bil som kör förbi stirrar och en liten kille på 10- glor också ^^ :O Jag tänker att jag måste ha någon fläck eller något på mig... Men icke.
Jag frågar Sofia om jag ser konstig ut och säger neej. Så jag måste ha varit snyggare än jag trodde idag alltså, haha.

Vi har bild, lunch och biologi. Innan och efter biologi n mår jag piss, får en pollenattack och blir hämtad av lilla mor. Däckar i soffan och äter lite, stoppar i mig några tabletter mot magkatarr och mår sen lite bättre. Vandrar ner till stallet och känner den där hemska hopplösheten komma vällandes. Jag fick alltså en släng av deppsjuka också mitt i alltihop. Herregud, jag började gråta helt utan anledning och blev på pisshumör. Saknade Sterling, en del av min livsglädje åkte med honom till Norrland. Gud vad jag saknar honom...
Hämatde hästen i hagen som var som vanligt tills jag satt upp då hon blev spänd som stålfjäder och bara ville inte gå i låg form. Malin blev sur=Sell blev sur=Sell börjar protestera och vill inte vara med längre=ännu mer arg Malin=envisare Sell... Suck, allt detta resulterade iallafall i dålig riding och mest en kamp mellan häst och ryttare. Sen kom Ki och det gick lite bättre. Efter ett tag skulle vi galoppa lite och då fick Sell totaldamp och vägrade göra någonting, hon skulle inte fatta galopp och hon skulle framförallt I N T E gå till höger. Suck, jag blev jättestressad och gråtfärdig. Jag hoppar av och Ki longerar henne lite och hoppppar sedan själv upp. Jag får kramper i magen och är supernära på att spy medans gråten hänger bakom ögonlocken. Allting bara brister liksom. Jag blir sur på Ki för att jag tycker hon gör fel och jag blir på ännu värre humör. Jag känner mig hopplöst dålig för att jag inte kan rida min häst etc, etc.

Suck, jaja. Hon blev fin i skritten, på slutet... Hopplösa, envisa, dumma, sto..!

Vi har gått över tiden med 45 minuter och jag fick jättestressigt till öppet hus på Kunskapsgymnasiet. Hann inte duscha, inte sminka mig eller ens hinna hem. M och P hämtade mig direkt i stallet. Iväg till skolan, kände mig super fräsch, verkligen. Jag luktade häst, var svettig och hade fula kläder. Som pricken över iet så rapade jag typ magsyra och hostade som en galning... Suck, bra första intryck liksom. Skolan var iaf superfin och massa gulliga männsikor och några snygga pojkar :)

Nu ska jag plugga, wiiee... Jag har skjutit upp det i veckor, så det är väl dags nu antar jag. Sista rycket, sen är det klart allting. Men helst av av allt vill jag bara sova och blunda för alla förändringar och problem.

Pusshej alla söta som orkat ta er tid och läsa om min hopplösa dag!  ♥