du var mitt allt

Idag är det den tredje november.


Det datumet kommer alltid vara något speciellt för mig, idag är det nämligen exakt fem år sedan som jag var elva år och stod och väntade, förväntansful och lycklig, på stallplanen. Min ponny skulle komma, min alldeles egna ponny. Sterling heter han, har är vit med bruna små prickar och sammetsmule och snäll blick.

Nu sitter jag här, fem år senare, Sterling är borta och allt är förändrat. Jag är fortfarande lycklig, men jag saknar min ponny med sammetsmulen. Han är speciell, han är inte vilken häst som helst. Han var min bästa vän och min ögonsten, mitt allt.

Alla våra underbara stunder tillsammans, dem kan jag aldrig få igen. Jag är ledsen för det och jag ågrar att jag släppte taget om dig. Jag vill gå vidare, men jag vet inte om jag någonsin kommer kunna gå vidare helt och hållet. Jag vill träffa dig, men det är nog bäst att låta bli. Det skulle bara göra allting så mycket svårare.

Men jag vill bara säga att jag fortfarande älskar dig och jag saknar dig massor älskling. Du var mitt allt och du är fortfarande en stor del av mig, av mitt hjärta. Utan dig hade jag inte varit den jag är idag. tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0