Bara så länge det finns stjärnor över oss

Ja, vad ska man säga. Jag mår bra! Igår och idag har jag mått riktigt bra, jag tror jag vet anledningen till det. Jag har träffat mina älskade vänner båda dagarna. Ni är för fan som knark, jag mår inte bra utan er, så är det bara. Igårkväll sitter jag i Ebbas nya fina rum, med ett paket glass i knät, Eva Cassidys "Fields of gold" spelandes på stereon, under en filt med två av mina bästa vänner. Kan det bli bättre? Nej, det kan det inte, för då fick jag en sådan där riktig må-bra känsla i hela kroppen. Alla jobbiga tankar som annars rusar i mitt huvud var som bortblåsta och jag bara njöt av stunden.

Att sedan nästan somna med benen vilandes i deras knä och av att Veronika drar med fingrarna över mitt ben och Somewhere Over The Rainbow spelas i bakgrunden, det är det bästa som finns. Då kände jag att de här människorna bryr sig faktiskt om mig, de är inte med mig bara för att vara snälla eller så, utan de tycker om mig och jag vet att de ställer upp för mig i alla väder och de vet att jag gör likadant för dem. Jag förundras varje gång jag tänker på det hur nära vi kommit varandra, allihop, då syftar jag inte bara på oss tre, utan oss alla, på så kort tid och hur mycket ni betyder för mig. Ni är riktigt bra för mig. Nu när jag vet hur det är att ha er så skulle jag inte klara mgi utan er, troligtvis inte.

Jag älskar er, tack som fan för att ni finns i mitt liv och tack för att ni är ni!

"Walking with a friend in the dark is better than walking alone in the light."

Förlåt för långt inlägg igen, men jag var tvungen <3