Bara så länge det finns stjärnor över oss

Jag vet verkligen ingenting längre. Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad jag känner. Inte får något, eller jo, nu överdriver jag. Jag vetv ad jag känner över många människor i mitt liv, utom en. En enda liten detalj i Malin-filmen. Den lilla detaljen blir jag galen på, helt utom mig av, ja jag vet inte vad.

När jag såg dig imorse, klämde fram ett "Hejhej!" och höll på att spy, blev jag samtidigt alldeles varm. Bara av att se dig och att du sa "Hej" tillbaka. Det levde jag på i ungefär en timme. Sen när du inte säger ett knyst, inte ser åt mitt håll, inte lägger märke till mig över huvudtaget. Då är den där jävla klumpen tillbaka i magen. Den som ofta sitter där och gnager, men som ibland växer sig större. Den minskade rejält nu i helgen, men nu är den tillbaka igen. Vet inte vad jag ska ta mig till. Mitt självförtroende är i botten nu verkligen, det var länge sen det var såhär långt ner. Det var riktigt länge sen jag kände mig riktigt snygg. Inte blir det bättre av att jag sitter och fetar mig heller.

Jag förstår att ni läsare är riktigt jävla trötta på allt mitt gnäll, men jag tänker fortsätta gnälla, 'cause I like it!

Men choklad är jäävligt gott ♥