Bara så länge det finns stjärnor över oss

Jahapp, så vad det söndag, igen. Varför känns det som att allting går så fruktansvärt fort? Var tar tiden vägen? Vi började ju skolan nyss..? Naej, det var ju typ fyra månader sen... Shit pomfritt.

Nåväl, efter gårdagen mår jag finfint. Bröllopet mellan systeryster och, eftersom päronen säger att de fått "en till dotter", min nya syster var underbart. Vi har en till Jussing i familjen och det känns jävligt najs. Inne i vigselsalen så strålade de båda, de såg så lyckliga ut. Jag var stolt som en tupp och mina föräldrar såg döglada ut. E's föräldrar däremot växte det mossa på. Jag har nog aldrig träffat några tråkigare människor. De höll inget tal, (det gjorde mina päron) och de bjöd inte ens E på middagen ? (det gjorde också mina föräldrar...) E har till och med sagt att hon tycker bättre om att vara här än hemma hos sig. Hennes har svårt att acceptera sin egen dotters sexuella läggning, liksom hallå... Det fick mig väldigt svårt att ens försöka tycka om henne. Sad, but true.

That's all. Nu blire Filip o Fredrik, KÄRLEK!