Bara så länge det finns stjärnor över oss

Utan idag, när skrittade av en av pållarna. Så hörde jag hur tyst det var, inte ett ljud förutom hans steg mot marken och ett mysigt knarr från sadeln. Jag tillät mig själv att bara sluta ögonen, gunga med, låta hästen gå som han ville och bara njuta av hur tyst och skönt det var. Slappna av till hundra procent, vilket inte är ofta jag gör, alltid är det någonting att oroa sig över eller stressa efter. Nu var det inge beskymmer som tyngde, bara njutningen av tystnaden i några minuter. Då tänkte jag att jag faktiskt har det väldigt bra.