Bara så länge det finns stjärnor över oss

Underbart med vinter, faktiskt! Jag gillar snö och kyla, så länge kläderna räcker till det vill säga. Idag var det den första snögaloppen och den var fin. Och den var värd att tappa känsel i knän, lår och ansikte för. Mitt hår var vitt av iskristaller och Allan hade istappar i skägget. Jäkla underbart!

.

När jag gick hem bara stannade jag, mitt i snön som nådde mig halvvägs upp på vaderna, och bara andades. Kände den iskalla luften svida i lungorna och det var så mysigt och fint. Stod emot den plötsliga impulsen att kasta mig framstupa i snön. Lyssnade på Evert Taube och bara tittade på stjärnorna, kände mig liten men betydelsefull. En fin fredagkväll kort sagt.

.