står och trampar vatten
Jag har absolut ingen lust att göra någonting, jag behöver någon som sparkar igång mig. Jag är som en såndär gammal rostig volvo som liksom hostar igång och sen fortfarande inte riktigt går bra. Har ingen som helst ork för att göra någonting och sömn botar det inte. Jag är mest bara i starkt behov av att få slut på skolan, fast jag vill inte det heller. Usch vad jobbigt.
Jag vet att jag borde njuta, men jag orkar inte.
med solen i ögonen
Den sol som gick ner, någon annanstans ger ett gryningsljus att förlita sig på.
Var hittar man brallan som passar på Allan?
Hur mycket kan man älska sexhundra kilo egentligen?
det är så jag säger det
Det är underligt hur du får mig på fall varenda gång. Och ångesten och ledsamheten över att det över efteråt är jobbigt men värt det. NU är det jättemånga veckor tills vi ses igen, tur att det händer mycket roligt under tiden. Sen ses vi i Göteborg, det kommer bli ännu mer epic. Men den här gången var det så fantastiskt bra så jag tänker inte bry mig om att försöka beskriva det.
.
Jag vill inte se dig dala nu, Håkan Hellström.
hoppet stiger
det är i alla fall ett vackert berg
Snart går det inte längre, jag lovar. Snart brister det. Ena dagen står jag på toppen av ett bestiget berg och nästa dag ramlar jag ner igen och måste klättra hela vägen upp igen. Jag har inte särskilt mycket muskelstyrka eller kondition, jag orkar inte klättra i berg i varje dag. Kan jag inte bara få stanna där? Eller vara som en växt som blir starkare och starkare ju högre upp den kommer?
