Bara så länge det finns stjärnor över oss

Hörde precis ett väldigt smart citat, "Religionen har brister, men det är för att människan har brister, både du och jag." Jag börjar nog äntligen förstå det här med Gud och religion och jag tycker det är troligt fascinerande och intressant. Inte för att jag tror på Gud men mycket har fått mig att ändra uppfattning kring religion och tro. Jag är stolt över mig själv då jag tidigare ansåg religion som något fientligt och skrämmande och väldigt dåligt för världen. Nu har jag äntligen förstått var problemet ligger och det är inte hos religionen eller Gud, utan helt klart hos människan. Seriöst inlägg i natten.

Idag är jag stolt över min kusin, syster, bästa vän, whatever you wanna call it. Jag föredrar syster, för det känns som det mer än kusin. Och bästa vän. Hon slutar äntligen skolan (två och en helv vecka efter mig..) och det är värt att firas. Hur hon har kunnat gå ut med full pott är jag knappt förvånad över, bara extremt imponerad att hon lyckades. Hon är helt enkelt fruktansvärt smart, hon snodde väl en del av de gener som skulle gått till mig (trots att hon föddes ett halvår senare..) jaja, jag kanske har mer livserfarenhet, eller nej troligtvis inte. Hon är min storasyster och min lillasyster och jag älskar henne. Och om typ 15 timmar smällere! Champagne och kramar för hela bunten och jag önskar jag tog studenten en gång till ;)

Jag är så tom, helt tom. Jag vet inte vad jag ska göra, har inte haft ett leende på läpparna sen studentnatten. Jag har fortfarande inte förstått vad som hänt eller vad som händer och jag saknar. Samtidigt som jag är fantastiskt glad så saknar jag, redan. Det har gått en dag och redan vill jag tillbaka. Det släpper säkert någon gång, men nu är det faktiskt slut på alla fikastunder i matsalen. Slut på att komma dit först av alla, läsa tidningen och ta en enorm kopp te eller kaffe tillsammans med Visan och Mirjam. Slut på Monty Python, slut på galna lektioner med Andreas, slut med gitarrspelande från Richard och borta med Lenas fina leende. Slut på Pelles inspirerande lektioner och hans fina ögon. Nä, jag tar nog ett fjärde år ändå, men ändå kommer det aldrig bli detsamma. Precis som Andreas sa, det har varit tre speciella och fina år, men det kommer nog aldrig bli detsamma...