Bara så länge det finns stjärnor över oss

Bebiskärlek!

Jag vet inte ens var jag ska börja. Idag bara känner jag mig helt överväldigad av känslor från alla håll. Men mest är jag så lycklig över min vackra, fantastiska häst. Jag kan inte ens minnas varför jag kände mig omotiverad för inte alls länge sen. Allt han ger mig, hur lycklig han gör mig och all kärlek jag känner för honom, hur kunde jag ens tänka tanken att ge upp det? Hur skulle jag någonsin kunna klara mig utan det här? Jag vet att jag måste någon gång och då kommer jag förhoppningsvis vara redo. Eller är man någonsin redo att säga farväl till sin bästa vän? Antagligen inte.

Men tack Allan för att du gör mig lycklig och tack för allt annat du ger mig. Efter år av slit, blod, svett och tårar så känner jag mig beredd på allt som kommer min väg. Vi kommer klara det här tillsammans, du är redo och det hänger på mig. Men vi fixar det tillsammans, som vi alltid gjort. Genom eld och vatten baby. ❤

You are a firework

Japp, den är här. Har gått flera dagar och bara varit ledsen utan att inte alls veta varför. Orkeslös, klump i magen och kan inte sova och vaknar varannan timme när jag väl lyckas somna. Det är ju hopplöst. Hatar att gå omkring och vara ledsen utan anledning, det gör det hela så väldigt ovärt liksom.

Den enda gången jag är glad är när jag är med mina fina. Så fort jag är ensam vill jag bara gråta. Så jobbigt att vara beroende av andra hela tiden. Sen mår jag sjukt bra av att vara i stallet också, men sällan jag har ork att åka dit. Det blir ju som en ond cirkel, men att jag aldrig lär mig att hästen får mig att må riktigt bra.

Jaja, lite kvällstankar sådär. Nu ska jag återgå till världens bästa Anna!!

I feel your heartbeat to the beat of the drum, oh what a shame that you came here with someone, so why are you here in my arms?

Let's make the most of the night like we're gonna die young.

Herregud, jag har precis försökt göra lite gamla högskoleprov, ska ju skriva det om ett par veckor. Om man säger såhär, jag MÅSTE träna. Matte-delen kändes som ett maraton medan ord, engelska och diagram (matte jag vet) kändes väldigt mycket enklare. Men när det kommer till x, y, z och så vidare så blir jag genast både ointresserad och frustrerad!! Matte och jag går inte hand i hand för fem öre. Om jag skulle träna skulle jag nog vara grym men mitt tålamod ligger ju på noll för fan.

För övrigt så har jag haft en toppendag tackar som frågar. Dagen igår var inte så pjåkig den heller! Kompis det går bra nu.