Nu har det lugnat sig lite på jobbet, den här vecka i alla fall. Jag har hunnit med mig själv en del och till och med hoppträning och Coldplay! Vilket var så jäkla awesome, riktigt spektakel rent ut sagt, sjukt värt sådär mitt i veckan. Fix you var bäst som alltid, jag stod bara och blundade och drömde mig bort till gamla tider och det var riktigt underbart. När vi sen fick veta att Paradise skulle live-broadcastas över hela världen till förmån för en Cancer-gala i USA så blev publiken minst sagt vild. Epic.
.
Annar letar jag lägenhet i närområdet, trött på att bo hemma nu och jag vill väldigt gärna ha mitt eget. Päronen har varit hemma i två dagar och jag vill redan fly fältet och jag vill inte ha den realtionen med dem. Tror att det skulle vara väldigt mycket bättre för mig om jag bodde någon annanstans.
.
Jag är lycklig över att ha hittat mig själv äntligen, önskar bara att det vore mindre komplicerat. Men vad tusan, vad vore livet utan lite drama? Jag är inte mellanmjölk, det är inte så jag jobbar, jag gillar inte när det är tråkigt. Och imorgon väntar tävling i Märsta med Anna som groom, woopwoop!!
Jobbar ihjäl mig lite smått, men man ska inte klaga, inte när det ändå är så fantastiskt roligt! Mycket som händer överallt nu och jag hinner inte med mig själv för fem öre, men va fasiken, jag är så lycklig ändå som man kan bli. Älska livet!
Två 11-timmars pass på rad med bara två timmars sömn emellan känns i benen kan jag säga, och fötterna. Aj. Men det är roligt och jag klagar inte! Jag skrattar ju så jag gråter varenda dag och det är därför jag orkar. Nu är jag helt slut som artist, och jag ska korka upp en Ben&Jerry's och ladda om inför morgondagen som bjuder på tävling i Aspvik och sen utgång med alla mina bästa! Som jag längtar!
Ibland kan man plötsligt inse vad vissa människor betyder för en och hur mycket man saknar dem. Jag är så rädd att jag ska förlora människor som står mig nära. Idag fick jag veta att en av mina bästa vänner kommer vara utomlands ett halvår, jag kan inte vara gladare för hennes skull och jag kommer inte förlora henne, det vet jag, men hur ska det gå? Utan henne ett halvår. Låter som en evighet.
.
Jag tänker just nu på det där Lars Winnerbäck berättade om ensamhet, man måste lära sig att älska den. Allting tar nämligen slut, jag vet inte om det är ord av en pessemist eller en realist men han har en poäng. Ibland kan jag älska ensamheten, men allt som oftast slutar det i ångest för jag är ingen ensamvarg. Jag älskar mina vänner och jag älskar att bara vara i närheten av människor, vi behöver inte prata men bara känna närvaron av någon annan.
.
Superflummigt inlägg, men det är mycket tankar som snurrar. Nu ska jag sova, ny dag imorgon.
Jag börjar få lite smått panik över vad tusan jag ska göra med mitt liv. Jag vet att jag inte borde känna så och att jag fortfarande är ung och bså vidare, men varför känns det som att alla andra har så himla bra planer? Jag har ogenomförbara planer istället, inte så bra men väldigt lockande. Eller så ska jag inte säga, ingenting är omöjligt det bevisar jag om och om igen, men det är svårt och jag vet inte om jag har tillräcklig motivation för att orka hela vägen. Just nu lever jag så otroligt mycket i nuet, jag planerar dagen som den kommer (om ens det) och bara är, vilket är otroligt härligt. Men ibland smyger sig framtiden på och då vill jag helst bara gräva ner mig. . Jag vill helst av allt bara skratta med mina käresta och jobba, för jäklar vad jag älskar mitt jobb. Jag är där även när jag inte ska vara där och det finns ingen plats jag hellre vill vara på (utom stallet). Hemma är inte ens ett alternativ så länge det inte är någon annan där, vilket det aldrig är. Jag skulle (nästan) kunna jobba jämt, för jag aldrig älskat det så mycket som jag gör nu. Och skönt är väl det för det finns så många som hatar att gå till jobbet. Så känner jag aldrig. Förjävla underbart. .
Jag har så jävla fina vänner, så fina så jag är helt lycklig. Skrattanfall på skrattanfall och man blir bara helt varm inombords. Tycker så mycket om er, om oss. Idag har varit en degardag som heter duga och lite träning på det under kvällen. En riktigt härlig dag alltså. Riktigt bra. Och imorgon väntar en fin dag på jobbet med dreamteam. Det kommer bli så bra och jag är uppriktigt ledsen över att jag inte jobbar på fredag för de kommer ha så kul på jobbet. Jag älskar mitt liv och jag är lycklig och tacksam för allt bra jag har och jag kan inte förstå hur jag kan vara så lyckligt lottad.
Just nu ringer Lovisa mig från Ullevi för att han spelar Land of hope and dreams. Den spelade han igår och jag var så ledsen över det men herregud så bra det var. Jag ryser så fort jag tänker tillbaka på det. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag var där ikväll igen, trots regnkaos och kyla. Det hade spelat noll roll när man står på Ullevi med 66000 andra.
.
Det är helt sjukt vad musik kan göra med mig. Riktigt bra musik. Musik som berättar sagor och berättelser, om saker som hänt, som händer eller kommer hända. Musik som får mig att bli fylld med värme och kärlek. Musik som får mig att glömma verkligheten för ett tag, som får mig att nästan sväva utanför min kropp. Jag vet inte hur jag ska förklara, men många vet nog vad jag dillar om. När man blir helt euforisk och lycklig av toner och ord, jag förstår det inte. Och att man kan känna samhörighet med så många människor, där står jag med massa människor omkring mig som jag inte känner och aldrig kommer lära känna, men en sak har vi gemensamt och det är kärleken till musiken vi lyssnar på. Det är en fantastisk känsla som varar i några timmar och som sen följs av en sådan fruktansvärt tomhet. Jag har gått runt hela dagen och varit riktigt ledsen, gråtit en massa och bara känt mig nere. Men musik väcker mycket tankar och känslor inom mig, och ni som känner mig, det är inget konstigt.
.
Jag skriver nog mer om de känslorna när jag smält dem lite, det är fortfarande lite för nära. Jag blir såhär påverkad av musik, så när musiken dör ut så vet jag inte vart jag ska ta vägen för jag får ett enormt hål i bröstet. Nu tycker säkert många att jag är fånig, men så är det. Jag är bara så lycklig, så lycklig att jag är ledsen, ungefär. Det är ett sätt att förklara det. Herregud så djupt. Nu ska jag sova så blir det mer djupskrivande imorgon. ♥
En jobbig dag idag, fruktansvärd. Jag är så glad för mina udnerbara vänner som kan liva upp mig ändå! All kärlek till er ♥ Det är ju liksom inte mig det är synd om egentligen, inte alls, egentligen är jag glad. Men det blev bara så påtagligt, att det var jag som fick ansvaret att berätta allt. Jag ska sluta prata om det här för det är inte många som förstår vad jag pratar om och jag tänker inte ta det här i vilket fall.
.
Var väl kvar på jobbet typ tre timmar längre än vad jag tänkt, men det var ganska mysigt, bara gå runt och pyssla, precis vad jag behövde. Kröp in i min one piece när jag kom hem, somnade för att sen vakna och sen kolla på en fruktansvärd film som alltid ger perspektiv och rullar igång en himla massa tankar. Har så fruktansvärt många tankar i huvudet att jag ska (försöka) springa imorgonbitti för att rensa skallen lite. Kommer behövas. Annar är det risk för sprängning.
Det är värt allt, alla tårar, alla pengar, allt slit och släp. Allt är värt det, allt. Du är det allra käraste jag har och du är min lilla bebis. Min ögonsten, mitt hjärta. Hur fånigt det än låter, så bryr jag mig inte. Jag blir så fylld av kärlek så fort jag ser dig. Den här helgen i Orsa var så bra för mig, för nu insåg jag hur fruktansvärt mycket jag älskar dig och bryr mig om dig. Du är som en skör liten fågelunge i mina armar och du kryper gärna upp i min famn. Du tyr dig till mig, för att jag är din trygghet. Vi finner en trygghet i varandra som ingen annan kan förstå. Ett band som ingen annan ser och du förstår mig utan och innan likadant som jag förstår dig. Efter nästan 4 000 dagar tillsammans så har vi äntligen klickat. Men det var värt allt.
Helt ärligt, nu är jag inne i ett sånt där härligt mode igen, ett livetleker-läge liksom. Och jag är inte den som klagar för satan vad härligt det är! Allt går så himla bra på jobbet, jag känner att det går min väg och jag har sån koll hela tiden vilket är otroligt skönt. Nästa vecka ska vår älskade guldtrio träffas igen, jag kan inte ens minnas när det var senast? Allt går bara så bra. Som om inte det var nog ska hela stallet åka upp till Orsa idag för tävling fredag-söndag. Kick-ass!!!
Önskar att all kunde få må så bra som jag gör idag.
Sitter just nu på en båt på väg ut till Ingarö med en drink i handen. Kom hem från Peace för några timmar sedan och har sovit någon timme eller två. Har haft en sjukt jävla bra vecka i Borlänge och önskar att det kunde bli nästa sommar snart igen! Nu väntar troligtvis en fantastisk kväll med underbara människor och jag är så jävla hög på livet och musik och bara en himla massa kärlek!!
Är hög på musik, full av glädje och liv, varför tar folk droger? Peace and love räcker gott och väl! Vill troligtvis inte åka hem, jag har allt jag behöver här. Fina vänner, musik, alkohol, allt jag behöver och vill ha just nu. Kärlek.
Herregud vilken seg dag, har i princip va suttit av tiden här på jobbet och nu är det bara en timme kvar!
Imorgon drar vi ju till Peace and Love, idag har jag anmält mig till tävling nästa helg i fyra dagar, åker upp med Fredrik och bor tillsammans allihopa. Ganska amazing om du frågar mig. Som om inte det var nog har vi fått tag i biljetter till Swedish house maffia i november, det kommer bli sjukt fett. Den dyraste festen någonsin men det är troligtvis galet värt!
Veckan bjuder på härligheter men jag hade antagligen varit väldigt mycket mer peppad om det inte regnat så förbannat. Men vad tusan jag kommer säkert inte bry mig när vi väl är där! Jag planerar att vara full fram till nästa måndag, träffa massa folk, kanske stjäla en kyss eller två och dansadansadansa.
Har haft en superhärlig midsommar med min bästa Anna på båten i skärgården. Sett fantastisk solnedgång, haft en fin dag i solen med god mat, vin och flaskpost inklusive kubb i one-piece och stövlar framåt natten. Precis vad jag behövde faktiskt!
Nu laddar jag batterierna genom att göra absolut ingenting inför nästa vecka och Peace and Love, Wiiho!!
Jag har börjat blogga på mobilen trots att datorn ligger bredvid mig i sängen, wierd huh? Mina päron är ute i skärgården och äter god mat på älskade restauranger som man varit på allt för många gånger, men alldeles för sällan på senare år. Insåg just i detta nu hur mycket jag saknar min barndoms somrar... Alltid båten, ända sedan jag var ett halvår gammal. Så tråkig att saker måste förändras, att man måste växa upp. Dessutom saknar jag Mona föräldrar, ser dem knappt längre, jag är liksom aldrig hemma när dem är det och vi äter aldrig ens middag längre, jag äter på jobbet och de äter typ macka liksom. Saknar det där att sitta ner tillsammans, även om man inte sa ett knyst till varandra så var blotta närvaron ofta ganska mysig. Hoppas verkligen vi kan få till en middag middag imorgon, nej juste jag jobbar långpanna (10-02, typ). Hm, kanske söndag? Nej juste, då stänger jag och ska till hästen efteråt och sen är det ny vecka. Suck. Men det är i alla fall midsommar bästa helg och då ska vi ut med båten, hurraa!! :D och sen åker vi upp till Borlänge för feeezt och musik i en hel vecka :D och på söndagen bär jag kommer hem är det någon slags personalfest, det enda jag vet är att vi ska infinna oss i stan kl 12..? Spännande!
Nej nu måste jag sova, big day tomorrow med full members och tre rätters och hela köret. Och Anna är ledig så det blir mycket för mig och Danne!
Älskade Bralle får vara med, han var så mysig och pussig idag ❤
Nu får jag sådär himla massa beröm på jobbet igen! Tyckte jag vaknade på så fel sida imorse och ville mest gråta och ta mig igenom dagen. Men jävlar i min låda vad det känns mycket bättre nu när jag varit här i fyra timmar och allt bara flyter och alla tre chefer är glada och nöjda med mig, hurra! T har ju alltid varit positiv men nu har jag nog till och med fått med mig D! Känns tokbra och jag är redo för nya utmaningar nu, kom an bara jag tar mig igenom alla väggar!
