Jag älskar dig så otroligt mycket

Min själsfrände. Min prins. Mitt allt. Ingen förstår vad du betyder för mig för det finns ingenstans jag alltid kan vara som vill, förutom hos dig. Vackra du.

Vilket radarpar!


Orsa levererar

Just i detta nu är livet ganska gött. Just nu är jag bara här och njuter av fina människor och hur lyckligt lottad just jag är. För det är jag verkligen. Har framför allt den här mannen att tacka för så mycket, det går inte ens med ord att förklara hur tacksam jag är.


Vill riva upp min tillvaro


En stund av lycka

Att få sitta på en brygga och se på soluppgången tillsammans med fina vänner var magiskt. Så magiskt att jag satt som ett fån och log mitt största leende i säkert en timme. Det var så vackert att det inte ens går att beskriva.

För Håkan som spelas på högsta volym, för Tjejen som kastar av sig kläderna för att göra bomben rakt ner i Mälarens bruna vatten, för en väns kyss på kinden.

Det är stunder som den som jag undrat om ens finns någon ondska i världen? När allting bara är så vackert.


Jag minns allt det jävliga och allt det vackra vi lärde känna tillsammans


Trampar vatten

Behöver något att längta till. Behöver något som händer. Klarar inte av att trampa vatten. Klarar inte av att tiden står still. Jag vill bara tillbaka till Håkan och Göteborg och mina älskade. Såhär blir jag alltid efter euforiska urladdningar och jag hatar det, ta mig till kärlek ta mig till dans!! Ge mig nått som tar mig någonstans.


Just surrender yourself to the rythm

Livet flyter på i rasande fart. Många timmar spenderas på jobbet med min nya familj, de timmar som är över spenderas sovandes eller på hästryggen. Jag gillart ändå! 
 
Om två dagar åker vi till Göteborg, bästa gänget. Håkan, Liseberg och fina vänner, så välförtjänt faktiskt.
 
Gött mos.
 
 
Älskade NZ, how I miss you.
 
 
 

Det kommer aldrig vara över för mig

Jag är platser ni aldrig upptäckte, jag är en storm från ingenstans, jag kan krossa ditt hjärta. Some en orkan kan jag svepa bort dig men jag tänker aldrig dö nej, det kommer aldrig vara över för mig. En pojke från förr är tillbaka igen, han bara står där och stirrar mig rakt ner i själen.
 
Aaaah, Håkan du gör mig aldrig besviken.

Jag är faktiskt bra.

Idag är jag stolt, så stolt att jag nästan spricker! För jag har fått så mycket beröm så jag inte vet var jag ska ta vägen.. Jag red med på Fredriks träning och så fort tjejerna kom till stallet så fick jag höra hur himla fint det såg ut på tävlingen i lördags och hur fin Allan är och hur duktig jag är. Sen säger Fredrik att "jaha, ska du vara med och träna idag? Och visa oss andra hur det ser ut? Det är ju du som är stjärnan här!" Då blir jag helt lycklig. Hela jag blir alldeles varm av stolthet. De är så otroligt generösa med beröm allihopa, så jag kommer på mig själv med att nästan bli immun. När dessutom en av tjejerna tänker åka ända till Enköping från stan på söndag enkom för att se mig tävla..! Jag vet knappt hur jag ska handskas med det. Jag har likosm aldrig varit så bra på något i mitt liv som jag är på det här och det är fantastiskt. Man behöver liksom höra det ibland, det får mig att sträcka lite extra på mig och orka fortsätta. Jag vet att jag gör, och har gjort, ett fantastiskt jobb. Men det är fortfarande så lång bit kvar och jag vet att jag har prestationsångest som bara den, och Fredrik vet det. Det är faktiskt han som sa det till mig idag, det föll ner på mig ganska hårt. Jag måste liksom sänka kraven på mig själv, och bara köra all in. Då kommer det antagligen gå perfekt, men jag måste släppa den tanken. Släppa kraven på mig och bara ha roligt. Det ska jag verkligen försöka med på söndag och visa mig själv att jag kan! För jag är väldigt duktig på det jag gör.
 
Imorgon släpper Håkan sin nya singel. Jag tänker bara lyssna och njuta och jag kommer troligtvis tycka det är helt fantastiskt. Det är tre år sen han fick mig på fall, han fick mig att inse vad eufori är. Och att lärde mig hur mycket jag kan gråta. Han krossade mig och läkte mig därefter. Och nu finner jag mycket av min styrka i hans musik, han har lärt mig så otroligt mycket. Tack Håkis.

Brallan hjärta Allan

Sjukt spårad kväll igår, massa känslor men allt som allt hade vi det väldigt roligt! Idag har man mått som man förtjänat, helt klart, Dessutom har vi solat på ballen, haft en mysig barbackaritt på Brallis och varit ute i Odensala en sväng. Himla bra helg och om TRE dagar drar vi till London och bästis. Fab!
 
Tack för att du räddar mig gång på gång, du är min fallskärm som vecklas ut.
 

Mål under 2013

Jahapp, mina mål då under 2013, inte löften utan mål. Mina mål för 2012 är i stort sett uppfyllda, vilket känns riktigt skönt. Det enda som inte funkade var att jag skulle debutera 1.40 med Bralle, vilket jag inte gjort men jag missade ju ett par månader när jag var borta så jag skyller på det!
 
Mina mål det här året är alltså;
Tatuera mig! Det har jag funderat på i fyra år nu, nu är det dags! Jag vet ju vad jag vill göra och var så det är ju bara att tuta och köra egentligen.
Fortsätta utvecklas. Jag har kommit en lång bit på väg, men det känns otroligt viktigt att fortsätta sträva framåt. Jag ska bli ännu bättre på att säga vad jag tycker och stå upp för mig själv. Framför allt ska jag våga ta konflikter och inte vara rädd för vad jag förlorar utan vara tacksam för vad jag vinner på det. 
Satsa mer på ridningen. Nu har det gått en hel höst som jag kämpat mig igenom. Om jag ändå inte kan tänka mig ett liv utan hästar, då kan jag lika gärna fortsätta jobba och utvecklas. När jag tänker på hur mycket jag offrat och hur mycket andra har offrat för mig, och hur mycket Fredrik tror på oss, så kan jag intt bara ge upp. Jag kan inte göra så, jag är inte en sån som ger upp så därför ska jag gå in helhjärtat och istället sälja honom när jag känner mig helt redo och när jag känner mig fullkomligt nöjd med vad jag åstadkommit. Troligtvis blir jag aldrig nöjd, eftersom att jag alltid kommer vilja gå steget längre men vad tusan, all in. Allt eller inget, det är det som gäller.4
Bli en ja-sägare. Jag har faktiskt blivit bättre på det, bara under de senaste månaderna. Men tänk vad mycket man missar om man säger nej hela tiden? Jag tjänar ju så otroligt mycket mer på att säga ja, även om jag inte är taggad, för det kan bli roligt ändå!
Ta tag i mina relationer. Jag har varit dålig på att vårda mina gamla relationer under 2012. Jag har varit så upptagen med att träffa nya människor att jag har glömt bort några av mina gamla vänner som jag nu saknar något fruktansvärt. Nu är det dags att hålla liv i de gamla relationer för jag vill inte förlora fler vänner som jag fortfarande har roligt med. 
 
2013, BRING IT ON!

Årsresumé

Nu kommer årsresumén för 2012 då, det märkliga är jag knappt kommer ihåg vad som hänt det här året men allt som allt har det känts som ett väldigt bra år. Självklart har det varit både motgångar och medgånger men allt som allt har 2012 levererat!
 
Jag kör ingen vanlig årsresumé i år utan jag sammanfattar nog året istället. Det har liksom inte hänt så mycket småsaker som är värda att skriva om utan det är mest stora grejer som har utvecklat mig galet mycket. Jag kan börja med att säga att jag har fyllt 20 vilket öppnade dörrar till nya möjligheter. Jag blev faster för exakt ett år sedan till världens goaste unge Moa och hon betyder så otroligt mycket för mig. Vidar kommer alltid vara speciell, för han var först men det var något med att min bror blev pappa, jag är så otroligt glad för deras skulle med tanke på vad som hände för ett par år sedan. 
 
Jag har insett att jag aldrig mer kommer vilja jobba på Trio eftersom det jobbet bara bringar mig ångets och fysisk skada. Det var värt att jobba där innan resan eftersom det är så bra betalt men nu känner jag att jag aldrig mer vill tillbaka till det där garaget. Pengar är inte allt och dte är inte värt det. 
 
Resan har gett mig så otroligt mycket. Jag lärde mig så otroligt mycket om människor, kulturer och att framför allt ta hand om mig själv. Det var dessutom otroligt skönt att få bevisa att vi faktiskt fixade det, när mina föräldrar verkligen inte trodde att jag skulle klara det. Jag har än så länge klarat allt jag åtagit mig, så varför skulle jag inte fixa det där? Jag jobbade stenhårt men ingenting kom i kläm för den sakens skull. Jag är otroligt stolt att jag fixade det men jag är inte ett dugg förvånad.Vi träffade så mycket nya människor och delat så mycket erfaranheter som gjort att jag växt något otroligt som människa. När jag kom hem ifrån resan var jag en annan Malin, jag var inte den där lilla blyga tjejen som bara gjorde som jag blev tillsagd. Jag vågade stå upp för mig själv och säga vad jag tyckte och jag tog för mig så mycket mer än vad jag gjort innan. Det märktes extra tydligt på jobbet när jag fick så galet mycket beröm, det boostade mig bara mer och jag blev bara starkare och starkare.
 
När vår "restaurangchef" fick sparken blev det jag som fick städa upp mycket efter honom (den dagen alltså), det var mig det hängde på om han skulle få vara kvar eller inte. Om jag inte hade vågat stå emot honom och göra som jag själv tyckte hade han kanske fortfarande varit kvar idag. Där är jag också så stolt över mig själv att jag vågade gå emot honom. När han fick gå var det jag och Anna som fick hela ansvaret, vilket var en sjuk omställning för oss. Nu låg det stora hela på oss, att allting skulle fungera och att vi skulle ha varor hemma, schemat skulle fungera, allting skulle vara toppen. Och ska jag vara ärlig så klarade vi det med bravur, för restaurangen har aldrig varit så bra som den är nu. Det får vi höra ofta och våra gäster tycker om oss, vi är proffsiga och duktiga och vi bryr oss. Jag är stolt över oss, så sjukt stolt.
 
Jag har varit (är) kär, på både gott och ont. Också det har gjort mig bara starkare, jag är tacksam för allt som hänt och jag ångrar ingenting. Jag önskar bara att det hade varit mindre komplicerat, men vad i livet är inte komplicerat? Jag är glad över att jag fått uppleva några månader av total lycka och kärlek. Visst har jag mått otroligt dåligt av det, men samtidigt har det som sagt gjort mig så lycklig och det har stärkt mig. Man måste dö några gånger för att kunna leva. Så är det och jag accepterar det mer och mer.
 
Jag har fått många nya vänner, men också förlorat några. Jag har varit väldigt arg, så otroligt arg på vissa människor men gått vidare och förlåtit. Jag har tagit tag i konflikter och resonerat som en vuxen människa, det är inte mig det är fel på i alla situationer. Jag är jätteglad för alla nya vänner jag fått, men visst är det så att många männsikor passerar in och ut i ens liv, det är inte många som hänger kvar. Men alla kan vi få glädje av varandra om så bara under en kort period.
 
Något som påverkat mig negativt i år är bristen på motivation för ridningen, vilket inte är något jag är van vid. jag har knappt känt något glädje i att rida över huvudtaget utan mest känt att det kostar mycket pengar och tid. Jag har haft en kämpig höst men Fredrik hjälper mig något otroligt. Han sa till mig senast igår att "vi skulle göra upp en plan för våren så vi kommer igång ordentligt" jag svarar att "ja, jag har faktiskt som nyårslöfte att bli bättre på det.." "bättre? Men du som är så bra!" och ger mig en kram. Då blev jag alldeles varm men förklarade att det hade gått trögt hela hösten men han sa bara att så kan det vara ibland och det gör ingenting. Han tror på mig så mycket och han vill så gärna att jag ska fortsätta och då blir jag triggad av det bara att fortsätta. Jag kan inte ens tänka mig ett liv utan Allan. Och det känner jag säger ganska mycket, det är bara att bestämma sig att fortsätta. Jag ger ju aldrig upp, varför skulle jag göra det nu?
 
Vi har även flyttat till vår alldeles egna lägenhet. Emot "alla odds" så tog vi den, trots att våra föräldrar verkligen inte tror att vi kommer klara det. Jag har aldrig varit nöjdare över det beslutet vi tog för vi stormtrivs och är så otroligt nöjda att vi gjorde det. Dessutom är vi övertygade om att vi kommer fixa det, jag är inte ens orolig att vi inte kommer göra det. Det är helt fantastiskt att rå om sig själv och bestämma över sitt liv. Jag kan äta pizza till frukost utan att någon kommenterar det. Jag kan ta hem folk hur som helst och jag och Anna kommer få nya vänner eftersom vi "måste" umgås med varandras kompisar vilket är jätteroligt. 
 
Summan av det här året känner jag mest bara är att jag verkligen har blivit äldre. Jag är mogen, jag är självsäker, jag älskar mig själv och mitt liv. Jag är stolt som en tupp över mig själv och det liv som jag skapat mig. Jag är lycklig efter 2012. Helt ärligt kan jag säga att jag är lycklig. Som min fina Anna säger, att vara lycklig betyder inte att allt är perfekt, det är när man kan förbise alla brister och ändå vara nöjd. Det har varit ett fint år, med bra musik, underbara människor och fantastiska erfarenheter.
 
Tack alla människor omkring mig för att ni varit med och förgyllt mitt liv i år! Trots att ni är utspridda över världen för tillfället, himla tur att ni kommer hem allihopa till våren!
 
 
 

Älskade guldklimp

 
Allting har ett slut, men att fatta beslutet om det ska ta slut eller inte kan vara det värsta som någonsin hänt. Jag vet inte om jag är redo, eller så är jag det. Som det är nu skulle du kanske må så mycket bättre hos någon annan som bryr sig mer om dig. Jag älskar dig så otroligt mycket och det kanske är just därför jag måste släppa dig.
 
Skjut mig hellre. Jag vill inte fatta ett beslut för hur ska jag någonsin kunna klara mig utan dig när du gör mig så lycklig? Och när du gjort så mycket för mig, jag är skyldig dig så mycket. Du har räddat mitt liv, för utan dig vet jag inte var jag hade varit idag. Du finns alltid där. Alltid när jag behöver dig är du där, med ditt varma hjärta och dina snälla ögon. Var hittar man Brallan som passar på Allan? Det är ju vi, du och jag. Får gråten i halsen bara jag tänker på att skiljas från dig min fina prins.

Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Och jag vill ha det sagt, i den mörkaste natt finns ibland inget ljus ingen tröst du har så fel Man får skrika sig matt, man får gråta sig trött, ta sig igenom sin natt till en morgon, så fel Inget stort att vara stor, Ingen styrka i stark, var hur ledsen du vill det här är så fel
Vilka ord, vilken lögn.
 
 

Vi ses i Nangijala

Det här kan tänkas vara ett väldigt konstigt inlägg, men jag var nyss ute och gick och lyssnade på "Into the west" med Annie Lennox. En låt som ett tydligt tema, döden. När jag lyssnar på den har jag svårt att hålla tårarna tillbaka, utan att jag egentligen förlorat någon närstående till döden. Men hur som helst så får det mig att tänka på döden och vad som händer. De som känner mig väl vet att jag inte står ut med att tro att allt bara blir svart, det är bara för hemskt. 
 
I "Into the west" beskrivs det som i Sagan om Ringen. Som en silverridå som dras ner "...and than you see it. White shores, and beyond.. a far green country under a swift sunrise." en väldigt vacker beskrivning som jag väljer att använda för att jag tycker det beskriver så himla bra hur jag tror att det blir när jag dör. Ett vackert landskap, berg, sjöar, ängar och stränder. När jag kommer dit möts jag av alla som redan lämnat livet. Där kan man leva som man vill. Ett Nagijala som man själv vill ha det. En sån fin tanke får inte döden att verka lika skrämmande.
 

Jag vill ut på äventyr igen

Saknar, jag vill tillbaka till bergen och sjöarna. Så fantastiskt!

Jag saknar oss och våra skratt

Blir helt varm av den här gamla bilden!

STÖRT

Nämen hoppsan, vi ska tydligen bli sambos! Jisses så roligt. En månad kvar hemma, sen flyttar jag (vi) till eget. Så oerhört läskigt, roligt och fantastiskt. Helt sinnes, haha.
 

Bästa

Jag vet att jag tjatar, men min häst är bäst! Och på söndag ska vi på 1.30 igen och jag är taggad till tusen. Han är faktiskt finare än någonsin nu.
 
 
Sen är ju inte ni två så dumma heller ♥

Älskade Mumford

But do not ask the price I pay
I must live with my quiet rage
Tame the ghosts in my head
That run wild and wish me dead
Should you shake my ash to the wind
Lord forget all of my sins
Or let me die where I lie
Beneath the curse of my lover's eyes
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0