Har precis haft en timmes långt samtal med MB, det var skönt :) Och nu kommer han bli glad att jag skriver om honom, jag gillar't. Så skönt att han finns, min älskling :)
Hm, klockan är snart 23, kanske borde gå och sova så jag inte blir hemma imorn också, klarar inte att vara borta längre från mina bästa i skolan. Blir helt tom utan dem, vet inte vad jag ska göra liksom. Jag älskar er, fast det vet ni redan, men jag gillar att säga det. Jag älskar er, jag älskar er, jag älskar er, jag älskar er, jag älskar er.
Sådärja, sleep tight, dreem of bedbugs tonigt.

-


FUCK THIS SHIT

söndag igen då

Jahapp, så vad det söndag, igen. Varför känns det som att allting går så fruktansvärt fort? Var tar tiden vägen? Vi började ju skolan nyss..? Naej, det var ju typ fyra månader sen... Shit pomfritt.

Nåväl, efter gårdagen mår jag finfint. Bröllopet mellan systeryster och, eftersom päronen säger att de fått "en till dotter", min nya syster var underbart. Vi har en till Jussing i familjen och det känns jävligt najs. Inne i vigselsalen så strålade de båda, de såg så lyckliga ut. Jag var stolt som en tupp och mina föräldrar såg döglada ut. E's föräldrar däremot växte det mossa på. Jag har nog aldrig träffat några tråkigare människor. De höll inget tal, (det gjorde mina päron) och de bjöd inte ens E på middagen ? (det gjorde också mina föräldrar...) E har till och med sagt att hon tycker bättre om att vara här än hemma hos sig. Hennes har svårt att acceptera sin egen dotters sexuella läggning, liksom hallå... Det fick mig väldigt svårt att ens försöka tycka om henne. Sad, but true.

That's all. Nu blire Filip o Fredrik, KÄRLEK!

Vad har hänt?

Något konstigt har hänt... Jag har pluggat konstant i tre dagar, helt sjukt. Jag har fått någon slags extaenergi som jag verkligen inte brukar ha. Kanske är jag så stressad att min kropp kopplar på lite extra, så dags nu, det kunde den ju gjort tidigare så hade jag sluppit vara så stressad nu... Men jag är glad att jag är på plugghumör, då passar jag på att plugga som tusan!

Sen ska jag och korvarna gå och se "Paranormal Activity" på fredag, herregud. Typ värsta skräckfilmen som finns, vi kommer dö...

prutt...

Efter att ha varit totaldäckad i soffan i två dagar så borde jag ha fått lite energi? Hm, kan man tycka. Tvärtom. Mindre ork, mindre aptit, mindre Malin liksom. Inte okej. Jag ä'r så trött på den här skiten nu så snart vet jag inte vart jag ska ta vägen...

Tur att det finns fina människor som gör mig superglad trots att jag ligger nere i geggan :) *sjukt tacksam*

Ett varningstecken

Nu måste jag nog börja tänka på hur jag hanterar min kropp egentligen. Jag har äntligen fått svar på varför jag är så himla trött hela tiden, varför jag är så mottaglig för sjukdomar och varför jag har ont i huvudet och yrsel. Jag har järnbrist, mycket järnbrist. Så illa att jag kan bli inlagd för det sa läkaren. Det var som en stor tung sten ramlade ner på mig, tyngde ner mig. Jag trodde aldrig det var så allvarligt som det faktiskt var. Jag trodde bara jag var tröttare än andra liksom. Men nej nej. Strängt förbud mot vegetarisk kost, jag måste äta mer än vad jag gör nu och jag måste käka etxra starka järntabletter och b-vitamin. Känns ju... bra. Ett normalt värde för en sjuttonårig tjej är 120-130, jag hade... 90.

Så nu ska jag nog ta tag i mitt liv och faktiskt ta åt mig det läkaren sa, jag mår inte bra, min kropp mår inte bra. Den har till och med lärt sig att anpassa sig till att ha järnbrist, det är därför jag har orkat hålla igång så mycket som jag faktist kunnat. Lyssna på varningen.

I wanna do bad things to you

Lejonkungen II, Vem kan slå Filip och Fredrik och True Blood , det är fina grejer.
Och mest vad min dag har bestått av.
"You have to invite me in. Otherwise I can't come inside." ♥

sorry for the mess

Bloggen är under uppbyggnad, så ni får ha överseende med att den är ganska ful för tillfället :)

oj, vuxenliveträdsla

Jag, mamma och Linda stod i stallet och pratade om nästa sommar, att vi ska åka på meetings och tävlingar tillsammans. Jag påpekade att mamma skulle vara tvungen att vara hemma mer så vi kunde på tävlingar. Då sa hon, "Jamen du kan ju köra själv då, du behöver inte mig längre." Shit, jag är vuxen nästa sommar, jag får köra bil, jag kommer ha körkort. Herregud. Skrämmande.

kan jag inte få bli två år igen?

Usch. Överöst av plugg, stress och trötthet, bra kombination, eller hur? Jag ska skriva en uppsats på 10-15 sidor, ett svenskt repotage om ett grekiskt gamalt drama, sammanfatta värdelösa spanska noveller, skriva en labbrapport på en misslyckad celllabb och skriva en reseblogg på engelska om Australien... Tjoho!!

Jag vill hellre bli runtdragen i en varm, mysig vagn, bli gullad med och ha en napp att suga på. Eller nej, nappen kan jag skippa. Men jag vill bli runtdragen i en barnvagn med fårskinnsfäll och varma filtar.

Ge mig!

Någon mer än jag som fick ett ganska stort ha-begär?

Larsa är fin ♥

♥ värt att läsas, även fast det är långt!
"Du har ett ansvar i livet. Att älska dig själv, så gott du kan. Ditt enda uppdrag. Ingen annan är skyldig att göra dig lycklig. Det är svårt. För de som inte lyckats blir fulla av avund och gör allt för att du inte ska kunna älska dig själv. De ger tillexempel ut tidningar med "perfekta" människor i för att inse att du inte duger. De tar vara på ditt tvivel. Du är skyldig dem lycka, inte heller lycka. Du har bara dig själv pch ditt enda uppdrag är att vara du. Livet är en ensamgrej, allting har ett slut. När det är över är du ensam igen. Då och då är du ensam. Det enda du kan komma tillbaka till är ensamheten och du måste älska den. För om du gör det så får allt annat vara hur bräckligt som helst.


Framtiden kan vara ett orosmoln. Vi målar upp scenarion, skräckexempel. Där har vi nog mycket att lära av guldfisken. Den vet ingenting om framtiden, undrar inte, oroar sig inte. En guldfisk älskar sig själv. En guldfisk lever i nuet. Den har ett minne på fem sekunder. Människan har ett fantastisk minne, men vad är det att ha om vi bara ältar det och inte låter det bara vara? Att älska dig själv är ingen satsa-på-dig-själv grej, det är en du-duger-som-du-är grej. Det får inte förväxlas med egoism eller djungelns lag. Allt jag ser och hör är ingredienser i mitt liv. Det liv jag är skyldig att älska och vårda. Jag är inte så bra på det, men jag jobbar på det. Ingentong är egentligen särskilt glamouröst eller högtidligt, det blir vad man gör det till.


Det är konstigt hur vissa meningar blir klyshor, bara för att de sagt för många gånger. Hur ord blir innehållslösa, inte för att de upplevts, utan för att de slitits verbalt. Det är dags att uppleva klyshorna, för det är bättre med en fågel i handen, än tio i skogen."


Är mannen ett geni eller? Jag är totalt såld. Något bland det bästa jag hört.

jobbigt läge, men jag gillar't... lite

Just nu har mitt liv ett rasande tempo, men jag gillar't faktiskt. Just nu trivs jag med att ha saker att göra hela tiden. Fast efter den här veckan kommer jag vara utpumpad... Men det är nästa vecka det, nu lever jag idag :)

Pluggpaus

Jag kan ju säga till Annagrr att nu får jag igen för att jag hånade henne förut för att hon har så mycket plugg. Nu är det min tur...
Jag sitter här med en kaffekopp och försöker fokusera och inte låta latheten och tröttheten ta över. Det är svårt men jag ska lyckas! Jag har inte somnat ännu så därför tyckte jag att jag kunna unna mig själv en paus för att blogga lite fint. Jag lyssnar på LW's nya skiva, den går på repeat och jag gillar den mucho más än spanska. Veinte historias beves känns som ett eveighetsjobb för så fort jag skriver något så sparas det inte och jag måste göra om det. Inte okej! Känns lite halvt meningslöst...
Viva la vida och Hakuna Matata. Eller hur?

Don't eat yellow snow

Angående rubriken, bara ett tips liksom.

Jaha, skolan. Jag tror jag är så stressad att jag inte riktigt orkar göra någonting. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja för att jobba mot målet. Efter två dagar hemma i soffan så borde jag ha energi till att plugga, men när jag sätter mig framför datorn för att skriva så försvinner all min inspiration och ork. Fingrarna rör sig långsamt över tangentbordet och jag försöker tvinga mig själv till att tänka. Men hjärnan är bara som en soppa, ett rörigt kaos. Alla små gubbar som jobbar i hjärnan har tagit rast, det är praktikantvecka, det är nog därför min hjärna inte vill jobba med mig riktigt. Jag vet, man får inte "skylla på praktikanten" men jag gör de ändå ;)

Ja ni märker ju själva att min jumor är på hög nivå den här fredagen. Jag är sprallig, men samtidigt trött. Jag är kall, men samtidigt varm. Jag är glad, men samtidigt ledsen. Liksom hallå? Hjärngubbar, semstern är slut, jag behöver er!


min älskling har ett hjärta av snö.

Jag orkar inte. Jag vet inte.

att man aldrig blir frisk

Suck. Vaknade imorse, med yrsel och skakningar... Suck. Pulsen går på 190 bara för att jag går upp för trappen. Det är ju något jävla fel.

nejnejnejnejnejnej

Jag vill inte vandra den stigen igen. Jag vill verkligen inte. Jag har inte tänkt på det på så länge och så bara häromdagen så hoppade det tillbaka in i skallen. Nej, nej, nej..!

Jag vill bara ha en hand att hålla, läppar att kyssa. Fan.

golden moments

Nu är det november. Snart är det december. Sen nytt år. Usch vad tiden går fort.

Men tack för alla fina stunder

RSS 2.0