Bara så länge det finns stjärnor över oss

Soffpotatis, film, nötter, musik. Fyra ord som beskriver min dag idag. Det är guld. Lovandan har spridit sig över land o rike. And we like it. 

Lov. Det är fina grejer det :)

Fråga mig inte om rubriken, jag vet inte. Jag orkar inte. Kan inte tänka.

Igår grät jag nog så mycket som jag normalt gör på en månad, konstant i en halvtimme. Ni vet så mycket att man inte riktigt kan andas?

Men det var så skönt. Det var inte av någon ledsam anledning egentligen, men när jag gått hela dagen och oroat mig och mått illa för något och sen när jag tillslut släppte ut allt så var det så skönt. Själva huvudgrejen var att båda mina päron var skitförbannande (trodde jag) för något jag gjorde i somras. Först var både jag och mamma skitsura på varandra men det övergick sedan till att båda var ledsna. När jag hör henne säga "Hej snuttan" när hon svarar så brast det bara. Men hon var inte arg längre, hon var bara ledsen över att vi inte har förtroende för varandra. Men vi hade nog det bästa samtal vi någonsin haft tror jag och nu känns det som att jag kan prata lättare med henne om allt. Det känna som att vi har tagit ett steg närme varandra och det kan ju aldrig vara fel mellan mor och dotter?

Jag berättade allt, så nu vet hon och behöver inte undra eller oroa sig mer. Nästa gång jag ska ut och festa så kommer jag tala om det för henne, "mamma jag kommer antagligen dricka ikväll. Men jag kommer vara med männsikor jag litar på." och det kommer inte kännas jobbigt alls. Skönt.

jag älskar dig mamma ♥

Nu har mamma hittat flaskorna och kommer aldrig lita på mig igen. Tjoho!
Alltid kul att få ett sms "vi behöver prata".

Utegångsförbud resten av hösten?

Jag känner mig som en get. En get som bakar maränger. Och som snart ska läsa spanska noveller.

Snälla,

Min famn har plats för många. Mitt knä ha plats för många huvuden. Min röst kan trösta flera ledsna själar. 

Jag har haft en jobbig dag, psykiskt. Det var ett tag sedan jag mådde såhär. Kändes konstigt faktiskt. Att sitta o skaka i hela kroppen och vara tvungen att andas djupa andetag för att inte bryta ihop. Jag vet inte vad som hände riktigt. Det blev ju bättre, men jag om jag ska vara ärlig så ville jag bara stanna på toaletten för resten av dagen. 

Nu sitter jag hos kusin, i Sörping. GULD!

Är... så... trött...

Men vafan, det är jag ju jämt så det gör ju ingen skillnad? Ebba-dagen igår var underbar, fylld med skratt och mys och fett! *tummen upp*

Men jag har fortfarande jätteont i mitt ben och i min arm, kan liksom inte lyfta den. Fasiken.

Jag har ont. Överallt. Armen och ryggen mest. Dumma fröken Sellie kände för att vara lite busig och småelak idag. Men hon är charmig ändå :) 

Hur röstar svenska folket?