Bara så länge det finns stjärnor över oss

Just nu gör jag inget annat än jobbar, pussar lite på Brallan ibland också förstås. Sicken tur att jag stormtrivs med alla på jobbet och att det är riktigt roligt so far! Det känns som att jag jobbat där väldigt mycket längre än jag har. Nästa vecka blir dock ett riktigt pussel med två jobb som behöver mig och jag behöver dem, men dessutom behöver jag Håkan, dans och umgänge med fina vänner. Det blir intresssant att se hur det utvecklar sig, håller alla tummar jag har och ber till övre makter för att jag kan få ihop det så jag får se min käre magiker i hatt och lockigt hår en sista gång för i år (troligtvis). Om inte, blir jag ledsen i ögat.

Jag tänker inte ge upp, jag tänker kämpa in i det sista och med blod, svett och tårar tänker jag komma dit jag ska. Så är det bara, jag är inte en sån som ger upp och jag tänker i bli en sån heller, bara för att det är enklare. Jag tänker inte heller svika alla i min omgivning, minst av alla min älskade tränare, han har satsat så mycket på mig och beredd att hjälpa mig så mycket han bara kan. Så det så.

Lite skönt är det ändå att jag inte behöver gå till skolan idag, och där är facebook sjukt bra också. Då kan man gotta sig i alla andras statusuppdateringar om att de måste börja skolan, hehe. Så sitter man här själv och gör inte mycket, söker jobb för fulla muggar och åker jorden runt lite sådär om ett halvår. Helt okej om du frågar mig.

Från att vara bubblande av lycka och längtan till att bli fullkomligt nedslagen till marken. Skitkul, verklligen. Tack som fan för det. Varför kan ni inte bara peppa och försöka uppmuntra mig istället för att säga "och hur ska du ha råd med det? Du har inget jobb, du är skyldig oss pengar och blablabla..." ´Verkligen, är det så jävla svårt att säga "fan vad kul för dig! Hoppas verkligen du får ett jobb så du har råd, vi kanske kan hjälpa till lite med en del kostnader här hemma, förstår hur gärna du vill åka!" nej, så bra ska vi inte ha det. Jag får ligga här och ruttna då. Eller sälja min bästa vän, skitkul val, verkligen.

klockan är nu 05.08 och jag har fortfarande inte somnat, ovärt. Gick ner, försökte kolla på TV, fanns inget jag ville se. Tog en brödbit, för vi har ingen ost hemma, och hämtade Lejonkungen. Så jag ska försöka somna till en film åtmistone, vi pratade om den ikväll och om hur bra den är så jag blev sugen. Får se om jag somnar alls eller om jag åker till stallet om sisådär två timmar och rider och sover ett par timmar sen istället... Hatar mitt liv. Men imorgon (idag) ska jag i alla fall först upp till Tierp och hälsa på min Lisa och kolla på fina hästar och sen ska åka till Ö-by och träffa världens bästa tjej. Can't wait, kan jag inte bara somna snart så det blir imorgon?

ingenting blev lättare eller bättre av en och en halvtimmes läng promenad, delvis barfota. Jag trodde aldrig jag skulle tycka såhär men så är det, jag vill inte vara fri längre, det finns ingen poäng i det. Snälla ta mig tillbaka till skolan, stressen och allt som är så fantastiskt med att alltid vara uppbokad på saker. Ta mig tillbaka till den tiden jag tyckte det var skönt att ligga i soffan och kolla på en film, för att det hände så sällan. Kan inte någon bara bestämma hur jag ska göra? Eller åtminstone ge mig ett råd, eller tecken av något slag.

Sitter för tillfället och lyssnar på José Gonzales och hans heartbeats, eller ja nu tog den slut och nu Barry Louis Polisar (från filmen Juno, sötaste låten) "If I were a flower growing wild and free I wanted you to be my sweet honeybee". Jag är trött, jättetrött. Har jobbat för mycket de senaste dagarna och just idag är jag lite ledsen för det regnar och jag och Chris skulle ju äntligen ta studentbilder. Ja, det var väl det, nu ska jag baka hallonpaj för att få lite guldkant på den här gråa dagen. Chao.

Jag längtar redan till nästa sommar när jag får åka på festival igen, jag saknar det redan. Jag älskar att sitta i en solstol, dricka cider och prata och spela ölspel (tyska som svenska). Skratta, dansa, gråta och vara smutsig, svettig och trött. Jag älskar mina tjejer, vårat tält med gardiner och att jag lyckats Håkan - frälsa två personer till. Jag älskar att jag lyckades fånga Eruc Saades hatt till min fina Anna och att jag har pratat med Simon Ljungman och nästintill dött av blotta närvaron av Hurricane, Finn, Oscar, Stefan och Simon. Jag älskar The Ark och jag älskar att dansa och att försvinna in i musiken. Försvinna in i min egna värld, lägga handen mot bröstet och bara känna mina egna andetag, min hjärtas slag och basen och trummorna i musiken, känna en väns hand i min och höra rösten av något fantastiskt.