tankar om barn
Rubriken, nja. Men jag har på senaste tiden fått de märkligaste cravings. Kommer hem 6.30 från nattpasset och värmer köttbullar i gräddsås... jamen absolut, fullkomligt normalt. Kan proppa i mig champinioner eller pasta och så vaknar jag mitt i natten och spyr. Låter verkligen normalt. Sen tycker jag att min mage har växt (kanske uppsvullen efter pastan och svampen?!). Kanske aldrig gav sexualundervisningen tillräckligt med uppmärksamhet ändå. Kanske kan det bli bar genom, typ, drömmar? *host* Intressant.
.
Nej nu är det jag och köttbullarna som gäller, sen sooova!!
Bästa
Mina fingrar vill skriva
Jag förstår inte mig själv egentligen, det gör mig irriterad och det får mig att vilja gråta. För tre år sedan var jag så upp över öronen förälskad. Sådär så man inte kan andas när personen är i närheten, så hjärtat håller på att bryta sig ur bröstet. Det där pirret är det mest underbara som finns, det uppkommer inte ofta längre. Den där första dagen när jag såg dig för första gången, det var sjukt, helt sjukt. Du bara slog undan fötterna på mig utan att jag ens hann reagera. Det blev värre och värre, men jag fick respons. Du såg mig, mer än det faktiskt. Det var någonting där, något som jag nu i efterhand tror skulle kunnat bli något bra. Desvärre tror jag vi båda var så fruktansvärt osäkra och rädda så det hände aldrig något. Det slutade med att du blev anledningen till att jag mådde otroligt dåligt och att det till och med gick så långt att jag började utsätta mig själv för skada.
.
Jag vet inte vad som rör sig i ditt huvud, jag vet knappt vad som rör sig i mitt. Jag vet knappt om jag kan prata med dig. Vad jag tror att jag vet är att du känner något nu, tre år senare. Att du nu vågar försöka igen. Jag vågar också, egentligen, men den här gången ligger rädslan i att du ska bli sårad och att vi ska förlora varandra. Jag har gjort det förr och jag vill inte att det ska hända igen. Jag vill prova, jag vill testa det jag velat göra ända sedan jag såg dig. Det är jag skyldig den där 16 - åriga tjejen inom mig. Hon hade aldrig något, hon fick aldrig vad hon ville ha och därför är jag skyldig henne det. Frågan är bara om det är värt det pris det kanske kostar.
.
