Jag lever
Tänkte mest bara meddela att jag aldrig vill åka härifrån och att jag lever mer än vad jag gjort på många år. Jag andas och lever och är ständigt hög på livet. Jag saknar min Bralle och hans mjuka mule, men det här är värt all saknad. Det här är värt allt. Det är värt allt slit, all gråt och alla skitdagar jag någonsin haft. Jag vill inte tänka på hemma för då får jag bara ångest, det är ett helt annat liv där. Här är ett lätt liv, ett liv som jag skulle kunna vänja mig vid ganska snabbt. Jag trivs som fisken i vattnet och känner mig så hemma här. Jag råder alla att göra en sån här resa, fast längre. Om jag kunde skulle jag stanna i alla fall några månader till, men nu måste jag ju hem till min gosmule. Men jag tror att jag kommer åka tillbaka inom en ganska snar framtid, behöver bara jobba ihop lite pengar, sen drar jag igen. Fan att jag ska älska den där hästen så mycket och att jag är så fäst vid allting hemma. jag tar det som det kommer, nu ska jag försöka fortsätta njuta av mitt liv på andra sidan jorden och INTE tänka på Sverige, (wish Me luck..) Good as gold, seeya.
