Älska livet

Jag har haft en så äckligt bra helg, så jag bara måste berätta om den! Fredagen bjöd på ledig dag och en riktigt härlig vin-kväll hos Veronika i Uppsala med Lovisa. Mycket skratt och en jävla massa prat med god mat. Men det bästa med hela kvällen var att jag blev chockad och överraskad på stationen (2.30 på natten) av ingen annan än min bästa Jessica!!! Har aldrig blivit så överraskad i hela mitt liv. Och aldrig så glad heller tror jag, det blev gråt och skratt och en jävla massa kramar! Och bästa tjejen hade ju tagit led sig både crunchie och boost hem från London, bästa godiset!

Vaknade upp dagen efter och hela rummet snurrade så det var bara att somna om haha. Efter ett besök på gyllene måsen var jag människa igen och sen var bara att korka upp en återställare.. Och iväg till storkboet för förfest med middag och härliga människor! Kvällen bjöd på fantastiska Swedish House Mafia. Jävlar i min låda vad bra det var. Så jävla blåslagen och trött, men det var det så jävla värt. Få tag på taxi var en utmaning kan jag lova och att inte bli ihjälklämd..,

Att gå ut var bara att glömma. Sjukt mycket folk överallt, trots att vi stod på listan. Vi kom liksom inte ens fram till dörren haha. Så vår kväll slutade på donken och sen blev vi sjukt blåsta på taxi, 1700 spänn till Märsta. #skjutmig

Idag har jag och frugan flumdag 2.0, en sån dag ni vet. I skrivande stund är vi på väg till Ikea och har redan hunnit med både Jysk och Rusta (där jag hoppade av lycka när det var så billigt!). Så nu inhandlas massa nödvändigheter och annat skräp till lägenheten. Börjar fatta nu att det faktiskt är på riktigt!!


Vi ses i Nangijala

Det här kan tänkas vara ett väldigt konstigt inlägg, men jag var nyss ute och gick och lyssnade på "Into the west" med Annie Lennox. En låt som ett tydligt tema, döden. När jag lyssnar på den har jag svårt att hålla tårarna tillbaka, utan att jag egentligen förlorat någon närstående till döden. Men hur som helst så får det mig att tänka på döden och vad som händer. De som känner mig väl vet att jag inte står ut med att tro att allt bara blir svart, det är bara för hemskt. 
 
I "Into the west" beskrivs det som i Sagan om Ringen. Som en silverridå som dras ner "...and than you see it. White shores, and beyond.. a far green country under a swift sunrise." en väldigt vacker beskrivning som jag väljer att använda för att jag tycker det beskriver så himla bra hur jag tror att det blir när jag dör. Ett vackert landskap, berg, sjöar, ängar och stränder. När jag kommer dit möts jag av alla som redan lämnat livet. Där kan man leva som man vill. Ett Nagijala som man själv vill ha det. En sån fin tanke får inte döden att verka lika skrämmande.
 

Nostalgi

Alla andras liv verkar så himla spännande, men egentligen, jag har inte bråttom.. Jag trivs ju så bra som det är nu! Hjärta på livet.

Westlife och Backstreet Boys är ju bara fantastisk nostalgi!


Min tid är nu

Hemma är det flyttkaos, jag flyttar om två (!!) veckor och päronen köpte hus i fredags. Så nu mer är mitt rum fruktansvärt opersonligt inför fotografering... Men det ska ju ändå packas ner!

Nästa vecka bjuder på Swedish House Maffia och Frugans 20-års dag och jag är taggad till tusen!! Sen att jag inte kan sova på nätterna utan måste knapra piller är en annan femma. Fan sova kan man göra någon annan gång!

Och du fattas mig.


I put on a vest with a S on my chest

Idag mår jag bra. Idag är jag stolt över det liv jag skapat mig och över de människor som är omkring mig. Jag är stolt över mig själv. Idag klarar jag allt. Idag kan jag gå genom eld. Imorgon kanske är annorlunda men va spelar det för roll? Jag låter ögonblicket fånga mig och jag låter en känsla av värme, lycka och framför allt kärlek uppfylla hela min kropp.

Godnatt.


Jag vill ut på äventyr igen

Saknar, jag vill tillbaka till bergen och sjöarna. Så fantastiskt!

RSS 2.0