Jag vet verkligen inte vad jag skulle göra utan dig? My prince charming
Nej, nej, nej
Pratade precis med mamma. Mormor är tydligen riktigt dålig och måste åka in till sjukhuset. Mamma tror inte hon lever fram till sommaren.
Mormor, du får inte dö.
Produktiv dag
Jag har nog haft årets mest produktiva dag idag så jag bara måste berätta om den!
Ca 07, vaknar. Mår väldigt dåligt, mitt rum är en karusell. Somnar om.
Ca 08, vaknar igen. Mår snäppet bättre. Somnar om.
Ca 09, går upp, går på toa. Inser att lägenheten ser ut som ett horhus. Går och lägger mig igen.
09-10.30, utnyttjar alla sociala medier som går. Sjukt uttråkad och rastlös men orkar ändå inte röra mig.
10.30, smsar Linda som ligger i Annas säng. Får svar, ingen orkar resa sig eller säga något.
10.45, tar mitt täcke och lägger mig inne hos Linda.
11.30, dricker cola i sängen, ur ett vinglas, med sugrör.
11.45, sambon kommer hem, trött och bakis.
12.15, går upp, diskar ett gäng glas. Tröttnar, gå och lägger mig igen.
Ca 14, trasslar oss ur ormboet och flyttar oss till soffan. Pillar i oss rester av gårdagens pizza.
15, hetsäter chips och kollar katastrof-film.
Ca 17, filmen är slut. Likaså colan. Pallrar oss ner till Willys, köper cola och B&J.
Ca 18, betalar räkningar.
19, äter ännu mer pizza-rester.
20, sätter på en ny film, hetsäter ännu mer chips.
Ca 22, efter några liter Cola, två påsar chips och soffpotatis-syndrom, ger vi upp och går och lägger oss.
Dessutom är hela min kropp öm sen igår, vad fan gjorde vi egentligen? Blåmärken överallt, suck. Jag har å andra sidan gett Linda en hel del fina märken också, jag blir tydligen väldigt hårdhänt när jag är packad. Stackars!
Vi i ett nötskal
Ligan var samlad här igår igen, så länge sen sist och satan vad roligt vi hade! Men inte så konstigt att jag har träningsvärk i magen efter allt skratt och är full med blåmärken på både armar och ben.. Men det är så det är, det är sääärlek! Är dessutom sjukt jävla bakis och det är galet långt från min säng bort till kylen där colan finns.. Och chipsen. Känns som ett maratonlopp!
Någon gång måste jag resa mig idag eftersom jag ska träffa min Visa och mysfika :D
Kvällsfilosofi
Jag har kollat på Efterlyst och fy tusan, det programmet får mig varje onsdag att tappa tron på mänskligheten. Det finns så vidriga människor ute, jag vill förändra de människorna. Det är det jag vill jobba med, men var ska man börja? Var ska man börja med för att förändra människors åsikter och sätt att leva? Hur ska jag kunna få människor att inse det här med empati och respekt? Var fan ska jag börja? Ska jag jobba i fängelse? Med ungdomar som hamnat snett? Samtidigt som jag inte vill bli psykolog, eller socionom. Det är svårt, men jag vill verkligen förändra det störda samhälle vi lever i. Jag vill bli typ Nelson Mandela eller Martin Luther King. Som förändrar saker, som skänker sitt liv åt att få samhället att bli bättre.
Som i USA till exempel, med alla dessa massakrer och skjutningar. Då vill de att det ska finnas beväpnade vakter överallt. Förstår de inte att det är vapnen som det är fel på? Det är enkelheten att få tag i vapen som gör det farligt. Nu kanske ni tänker att det finns knivar och andra vapen annat än skjutvapen, men jag tror att det är lättare att döda någon genom att skjuta. Det är en annan distans till det och det kan säkert vara så att det inte känns verkligt på samma sätt. Jag vet ju egentligen inte vad jag pratar om, men det är bara lite tankar jag går runt med.
Kvällsfilosofi.
Ny skiva
Glädje, eufori och antagligen ganska mycket tårar, precis som förra gången. Mums.
Fred, kärlek och Håkan
Dagar som denna, när det är -20 ute och hur mycket snö som helst, och jag ligger inne och kollar på P3 guld, som jag längtar sådär extra mycket efter sommaren. Efter musik, sol, brunbrända ben, fylla, tält, härliga människor. Vingla hem i natten hög på musik, alkohol och kärlek. Sova på en luftmadrass under filtar med raggsockor och öronproppar till dålig, pumpande musik... Lukten av jäst alkohol.
Flyga över en grön äng med 600 kg häst under sig, grästuvorna flyger och ögonen tåras. Lukten av svettig häst och flugor som surrar och bromsar som bits. Alla varma kvällar i skärgården med saltvatten i ansiktet och tovor i håret. Myggen som bits och svalorna som sveper över vattenytan.
Snälla sommaren, kan du skynda dig lite så jag kan få allt det där nu tack..? Börjar ledsna lite på kylan och snön nu.
Fräsch tjej
Har legat i två dagar nu, eller ja en och en halv. Kanondag igår, verkligen. Mådde illa hela dagen på jobbet, men tänkte inte mer på det eftersom det inte är alltför ovanligt. Sen klämde jag fingret i sväng-dörren, då svartnade det för ögonen i princip och jag mådde ännu värre. Så fort jag kom hem så säckade jag i soffan och efter bara några minuter började jag spy som tusan och allt möjligt skit. Riktigt äckligt måste jag säga. Jag ville mest bara dö i några timmar, så fruktansvärt det är att vara magsjuk!! Så kom stackars sambon hem till en ledsen och grinig Brallan som inte hade lagat mat.. Dåligt samvete. Hon fick istället vara min slav hela kvällen igår och hela dagen idag. Stackars. Dock vet hon hur hon tar hand om mig, cola och Sagan om Ringen, det är allt jag behöver!
Nu ska jag försöka sova och hoppas på en väldigt mycket mindre deprimerande dag imorgon, för det är fan inte roligt att ligga i soffan såhär länge när man vill göra så mycket annat.
/Sveriges fräschaste B-rud..
Så himla fint
Jag har haft en så himla fin helg. Födelsedag med fina vänner, ända från Söderköping! Spa, massa god mat och blivit allmänt bortskämd :)
Idag har jag haft första hoppträningen för säsongen och SATAN vad roligt det var!! Hästen kändes otrolig fräsch och jag kände mig också fräsch! Nu är det mycket utropstecken här men det känns så rätt för jag är så jävla glad!! Fick galet mycket beröm av Fredrik som tyckte Allan är så fin med mig och att jag är så duktig. Känns så skönt att få det berömmet efter alla år av slit och tårar. Jag vet att jag är duktig och att min häst är fin men det är alltid lika roligt att höra! Dessutom smittar all glädje från Anders och Linnea av sig så jag kom hem från stallet till mina tjejer (som dessutom hade köpt hem sushi, hur bra??) och bara skrattade hela kvällen.. Nu är jag så taggad för säsongen och det var fantastiskt att få flyga med prinsen igen!
Den här tjejen är rätt så toppenbra
Att jag ens tänkte tanken
Jag har den här veckan varit mer i stallet än vad jag var hela förra månaden. Och det är så skönt kan jag lova, även fast jag kanske inte har så himla mycket inspiration till ridningen så njuter jag av att vara där. Att det saknas inspiration är inget konstigt i vintermörkret och halkan. Jag längtar till tävlingarna börjar och jag taggad på att en gång för alla visa alla jävlar där ute vad jag går för!
Jag ändrar mig ju verkligen hela tiden, för en vecka sen villa jag bara ge upp. Men nu har jag bestämt mig och när jag väl bestämt mig för något, då finns det ingenting som stoppar mig!
Mål under 2013
Jahapp, mina mål då under 2013, inte löften utan mål. Mina mål för 2012 är i stort sett uppfyllda, vilket känns riktigt skönt. Det enda som inte funkade var att jag skulle debutera 1.40 med Bralle, vilket jag inte gjort men jag missade ju ett par månader när jag var borta så jag skyller på det!
Mina mål det här året är alltså;
Tatuera mig! Det har jag funderat på i fyra år nu, nu är det dags! Jag vet ju vad jag vill göra och var så det är ju bara att tuta och köra egentligen.
Fortsätta utvecklas. Jag har kommit en lång bit på väg, men det känns otroligt viktigt att fortsätta sträva framåt. Jag ska bli ännu bättre på att säga vad jag tycker och stå upp för mig själv. Framför allt ska jag våga ta konflikter och inte vara rädd för vad jag förlorar utan vara tacksam för vad jag vinner på det.
Satsa mer på ridningen. Nu har det gått en hel höst som jag kämpat mig igenom. Om jag ändå inte kan tänka mig ett liv utan hästar, då kan jag lika gärna fortsätta jobba och utvecklas. När jag tänker på hur mycket jag offrat och hur mycket andra har offrat för mig, och hur mycket Fredrik tror på oss, så kan jag intt bara ge upp. Jag kan inte göra så, jag är inte en sån som ger upp så därför ska jag gå in helhjärtat och istället sälja honom när jag känner mig helt redo och när jag känner mig fullkomligt nöjd med vad jag åstadkommit. Troligtvis blir jag aldrig nöjd, eftersom att jag alltid kommer vilja gå steget längre men vad tusan, all in. Allt eller inget, det är det som gäller.4
Bli en ja-sägare. Jag har faktiskt blivit bättre på det, bara under de senaste månaderna. Men tänk vad mycket man missar om man säger nej hela tiden? Jag tjänar ju så otroligt mycket mer på att säga ja, även om jag inte är taggad, för det kan bli roligt ändå!
Ta tag i mina relationer. Jag har varit dålig på att vårda mina gamla relationer under 2012. Jag har varit så upptagen med att träffa nya människor att jag har glömt bort några av mina gamla vänner som jag nu saknar något fruktansvärt. Nu är det dags att hålla liv i de gamla relationer för jag vill inte förlora fler vänner som jag fortfarande har roligt med.
Årsresumé
Nu kommer årsresumén för 2012 då, det märkliga är jag knappt kommer ihåg vad som hänt det här året men allt som allt har det känts som ett väldigt bra år. Självklart har det varit både motgångar och medgånger men allt som allt har 2012 levererat!
Jag kör ingen vanlig årsresumé i år utan jag sammanfattar nog året istället. Det har liksom inte hänt så mycket småsaker som är värda att skriva om utan det är mest stora grejer som har utvecklat mig galet mycket. Jag kan börja med att säga att jag har fyllt 20 vilket öppnade dörrar till nya möjligheter. Jag blev faster för exakt ett år sedan till världens goaste unge Moa och hon betyder så otroligt mycket för mig. Vidar kommer alltid vara speciell, för han var först men det var något med att min bror blev pappa, jag är så otroligt glad för deras skulle med tanke på vad som hände för ett par år sedan.
Jag har insett att jag aldrig mer kommer vilja jobba på Trio eftersom det jobbet bara bringar mig ångets och fysisk skada. Det var värt att jobba där innan resan eftersom det är så bra betalt men nu känner jag att jag aldrig mer vill tillbaka till det där garaget. Pengar är inte allt och dte är inte värt det.
Resan har gett mig så otroligt mycket. Jag lärde mig så otroligt mycket om människor, kulturer och att framför allt ta hand om mig själv. Det var dessutom otroligt skönt att få bevisa att vi faktiskt fixade det, när mina föräldrar verkligen inte trodde att jag skulle klara det. Jag har än så länge klarat allt jag åtagit mig, så varför skulle jag inte fixa det där? Jag jobbade stenhårt men ingenting kom i kläm för den sakens skull. Jag är otroligt stolt att jag fixade det men jag är inte ett dugg förvånad.Vi träffade så mycket nya människor och delat så mycket erfaranheter som gjort att jag växt något otroligt som människa. När jag kom hem ifrån resan var jag en annan Malin, jag var inte den där lilla blyga tjejen som bara gjorde som jag blev tillsagd. Jag vågade stå upp för mig själv och säga vad jag tyckte och jag tog för mig så mycket mer än vad jag gjort innan. Det märktes extra tydligt på jobbet när jag fick så galet mycket beröm, det boostade mig bara mer och jag blev bara starkare och starkare.
När vår "restaurangchef" fick sparken blev det jag som fick städa upp mycket efter honom (den dagen alltså), det var mig det hängde på om han skulle få vara kvar eller inte. Om jag inte hade vågat stå emot honom och göra som jag själv tyckte hade han kanske fortfarande varit kvar idag. Där är jag också så stolt över mig själv att jag vågade gå emot honom. När han fick gå var det jag och Anna som fick hela ansvaret, vilket var en sjuk omställning för oss. Nu låg det stora hela på oss, att allting skulle fungera och att vi skulle ha varor hemma, schemat skulle fungera, allting skulle vara toppen. Och ska jag vara ärlig så klarade vi det med bravur, för restaurangen har aldrig varit så bra som den är nu. Det får vi höra ofta och våra gäster tycker om oss, vi är proffsiga och duktiga och vi bryr oss. Jag är stolt över oss, så sjukt stolt.
Jag har varit (är) kär, på både gott och ont. Också det har gjort mig bara starkare, jag är tacksam för allt som hänt och jag ångrar ingenting. Jag önskar bara att det hade varit mindre komplicerat, men vad i livet är inte komplicerat? Jag är glad över att jag fått uppleva några månader av total lycka och kärlek. Visst har jag mått otroligt dåligt av det, men samtidigt har det som sagt gjort mig så lycklig och det har stärkt mig. Man måste dö några gånger för att kunna leva. Så är det och jag accepterar det mer och mer.
Jag har fått många nya vänner, men också förlorat några. Jag har varit väldigt arg, så otroligt arg på vissa människor men gått vidare och förlåtit. Jag har tagit tag i konflikter och resonerat som en vuxen människa, det är inte mig det är fel på i alla situationer. Jag är jätteglad för alla nya vänner jag fått, men visst är det så att många männsikor passerar in och ut i ens liv, det är inte många som hänger kvar. Men alla kan vi få glädje av varandra om så bara under en kort period.
Något som påverkat mig negativt i år är bristen på motivation för ridningen, vilket inte är något jag är van vid. jag har knappt känt något glädje i att rida över huvudtaget utan mest känt att det kostar mycket pengar och tid. Jag har haft en kämpig höst men Fredrik hjälper mig något otroligt. Han sa till mig senast igår att "vi skulle göra upp en plan för våren så vi kommer igång ordentligt" jag svarar att "ja, jag har faktiskt som nyårslöfte att bli bättre på det.." "bättre? Men du som är så bra!" och ger mig en kram. Då blev jag alldeles varm men förklarade att det hade gått trögt hela hösten men han sa bara att så kan det vara ibland och det gör ingenting. Han tror på mig så mycket och han vill så gärna att jag ska fortsätta och då blir jag triggad av det bara att fortsätta. Jag kan inte ens tänka mig ett liv utan Allan. Och det känner jag säger ganska mycket, det är bara att bestämma sig att fortsätta. Jag ger ju aldrig upp, varför skulle jag göra det nu?
Vi har även flyttat till vår alldeles egna lägenhet. Emot "alla odds" så tog vi den, trots att våra föräldrar verkligen inte tror att vi kommer klara det. Jag har aldrig varit nöjdare över det beslutet vi tog för vi stormtrivs och är så otroligt nöjda att vi gjorde det. Dessutom är vi övertygade om att vi kommer fixa det, jag är inte ens orolig att vi inte kommer göra det. Det är helt fantastiskt att rå om sig själv och bestämma över sitt liv. Jag kan äta pizza till frukost utan att någon kommenterar det. Jag kan ta hem folk hur som helst och jag och Anna kommer få nya vänner eftersom vi "måste" umgås med varandras kompisar vilket är jätteroligt.
Summan av det här året känner jag mest bara är att jag verkligen har blivit äldre. Jag är mogen, jag är självsäker, jag älskar mig själv och mitt liv. Jag är stolt som en tupp över mig själv och det liv som jag skapat mig. Jag är lycklig efter 2012. Helt ärligt kan jag säga att jag är lycklig. Som min fina Anna säger, att vara lycklig betyder inte att allt är perfekt, det är när man kan förbise alla brister och ändå vara nöjd. Det har varit ett fint år, med bra musik, underbara människor och fantastiska erfarenheter.
Tack alla människor omkring mig för att ni varit med och förgyllt mitt liv i år! Trots att ni är utspridda över världen för tillfället, himla tur att ni kommer hem allihopa till våren!
