Bara så länge det finns stjärnor över oss

When my world is falling apart, when there's no light to break up the dark, that's when I look at you. You appear just like a dream to me, what I need and every breath that I breathe.

No one said this life is easy.

Är så stolt över att jag är ryttare, för fan vad vi är coola! Såg precis hur Rolf-Göran säkrade EM-bronset och tog sig runt en bana med ENORMA hinder. Vad är fotboll, hockey eller alla andra sporter jämfört med en sport där ett vilt djur är inblandad? Ett vilt djur med en helt egen vilja. Men vissa människor kan prata deras språk, och vi förstår varandra. Det är helt fantastiskt när man tänker efter hur sammankopplade vi är, häst och människa. Det band som finns mellan mig och Allan kan ingen förstå sig på, det är en ömsesidig respekt och förståelse som jag inte fått någon annanstans ifrån. Att vi sen kan hoppa en bana och känna att allt stämmer, det är ganska otroligt faktiskt.

Allt hårt arbete vi lagt ner, varje dag, i varje väder, för att jag har ansvar för ett annat liv. Hur många andra sporter ägnar man sig åt tre timmar om dagen året runt? Det finns inga människor som är så tillägnade som ryttare. Jag har hållit på i 15 år, nästan hela mitt liv och nu ska jag nästan sluta. Eller inte sluta för det kommer jag aldrig kunna, men sälja min häst. Min älskade prins, det i mitt liv jag är mest stolt över och det jag älskar mest. Hur ska det gå?

Man måste jobba hårt för att nå sina drömmar och jag är så glad att jag aldrig fått något gratis. Det har lärt mig att hårt arbete lönar sig och det får mig att känna mig stolt över mig själv att jag lyckats så bra som jag har. Jag känner mig lyckad! Och jag känner mig lyckligt lottad som har världen framför mina fötter och att jag tänker ta klivet och lämna allt jag känner och älskar bakom mig för en stund och kasta mig ut i det okända!

Måste göra en bucketlist. Typ nu. Har så mycket i huvudet som vill ut.

Jag måste få klaga lite, här kan jag göra det. Jag har jobbat nästan 80 timmar den här veckan, dvs dubbelt så mycket som man ska och jag har haft så mycket energi och det har varit så roligt! Men idag har jag varit ledig och barnvakt efter att ha sovit tre timmar bara efter ett 19-timmars pass igår. Nu skulle jag kunna sätta mig på marken och gråta rakt upp och ner. Ögonen svider och huvudet värker. Känner mig som en vi gubbarna i The Sims när de vill sova. Ni vet när de viftar upp mot skärmen och sliter sitt hår, trampar och sliter. För att till slut ramla ihop i en hög på golvet och sen sova i typ ett dygn.

Jag vill inte klaga för jag tycker inte om att göra det men jag var tvungen att skriva av mig. Nu hoppas jag tåg-fan börjar rulla snart så jag får sova i alla fall fem timmar inatt innan jag ska vara tillbaka på jobbet igen.

Like two pieces together. Everything is falling into place.

So fucking proud.

Nu vill jag bara iväg! Bort mot nya äventyr och nya vänner och bara var hög på livet.

Jag har insett mer och mer hur mycket jag älskar att jag blir så passionerad. Alltså att jag går in så fruktansvärt för något under korta perioder, jag tycker verkligen om den sidan hos mig själv. Jag tycker om starka känslor, att leva ut varenda liten känsla kroppen så det gör ont.

Som med musik. Jag kan hoppa från artist till artist för att älska och gråta, men vissa har jag alltid kvar att lita mig mot. Som Håkan och Lars Winnerbäck, och nu Bruce. Just nu är jag inne i en Bruce-bubbla och jag älskar det. Jag älskar musiken så fruktansvärt och det för ont i magen för att det är så bra och den ångesten jag känner för att jag inte kommer se honom på länge är som ett stort svart hål i mig. En hemsk känsla som alltid infinner sig efter konserter eller andra "utom-kroppsliga" upplevelser. Men jag skulle aldrig vara utan den känslan för jag vet den glädjen, lyckan, euforin och kärleken jag känner när jag står i en publik på 30 eller 60 tusen och det känns som att det bara är jag där. För mannen uppe på scenen sjunger ju bara till mig.

Jag skulle kunna skriva en bok om min kärlek till musik, om min kärlek till ord, om min kärlek till film. Om min kärlek till andra världar än min egen. Att fly till parallella världar där jag kan fly undan, gömma mig, för en stund. Nu ska jag skuta svamla, för det gör jag. Ni som känner mig vet nog vad jag försöker komma fram till..

Just nu är livet väldigt fint.

Vad vet du om kärleken
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva.

Det är mitt eget fel
Vad som än hände med mitt hjärta
För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna

Sprid ut bensinen över solnedgången
Riv ner staden
Häll ut havet ända bort till horisonten
Tysta ner musiken

En av de vackraste texter.

Det är bara att ta sig igenom allt tufft man möter. Ta sig över alla berg, riva alla murar. Allt man tar sig igenom gör en starkare och gör att man kan leva desto mer och starkare än tidigare. Det är något jag verkligen tagit med mig efter de här sista åren som varit fulla med motgångar. Men med motgångar kommer medgångar.

Just det tänker jag bära med mig genom livet för det gör att jag orkar fortsätta. Att jag orkar ta mig igenom skit för jag vet att på andra sidan finns så mycket att leva för. Även när det känns som att jag ska dö av sorg, saknad eller vad som helst så vet jag att jag måste gå igenom det för att kunna leva. Och då känns det okej. Det är okej att vara ledsen. Det är okej för det går över, även när man gått sönder och gråter tills tårarna tar slut så kommer man bli glad igen.

Tack Håkan för att du lärt mig något om livet och med de orden kan jag hela tiden fortsätta.

Imorgon ska jag åka och gosa in mig i din päls och bara vara. Så länge jag kan innan du försvinner.