Bara så länge det finns stjärnor över oss

...tiden den stannar när vi rör vid varaandraa. Åh jag lättar jag flyger jag svävar fram, det får aldrig ta slut.

Så fort jag ser dig så vill jag bara kasta mig över dig, men ändå mår jag samtidigt så fruktansvärt illa och vill bara fly därifrån. Jobbigt läge liksom, det är svårt att få någon ordning på det. Det är svårt för mig att vinna kampen som ständigt pågår inom mig. Den ena sidan säger "äh, glöm det, det är omöjligt, det kommer aldrig gå, han är för bra, du är ful och lalalalala..." medans den andra sidan säger "men vafan, shape up! Satsa, lev livet, du lever bara en gång och om du nte gör något så kommer du ångra dig!" Men det är ALLTID den första sidan som vinner, fyfan.

Malin VS Hjärnspöken 0-10000000

My god, nu får jag skärpa mig!