En stund av lycka
Att få sitta på en brygga och se på soluppgången tillsammans med fina vänner var magiskt. Så magiskt att jag satt som ett fån och log mitt största leende i säkert en timme. Det var så vackert att det inte ens går att beskriva.
För Håkan som spelas på högsta volym, för Tjejen som kastar av sig kläderna för att göra bomben rakt ner i Mälarens bruna vatten, för en väns kyss på kinden.
Det är stunder som den som jag undrat om ens finns någon ondska i världen? När allting bara är så vackert.
Kommentarer
Trackback
