Lägg din hand i min du behöver aldrig känna dig ensam

Jag vet knappt vad jag ska skriva, kanske egentligen borde låta bli. Efter den här helgen är jag så full av kärlek och lycka så det inte ens går att beskriva. Jag har skrattat så jag fått huvudvärk, gråtit så jag skakat, hoppat omkring, varit trött, varit lycklig.

Det är konstigt vad musik gör med mig. Jag lämnar Göteborg uppfylld av hopp. Hopp om att allting löser sig, allting ordnar sig. Jag tänker välja min väg och gå den så får alla andra tycka vad de tycker. Ingen kan komma åt mig.

Tack Håkan. Tack mina fantastiska vänner. Tack för att jag fick leva på riktigt i några dagar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0