Bara så länge det finns stjärnor över oss

Efter en helg med smått och gott så är jag helt slut. I fredags var jag med Ebba i Uppsala och kolla i affärer och sen  Lejonkungen i 3D för att sedan avsluta kvällen med en flaska rötjut och italienskt. Mycket fin kväll om du frågar mig, troligt välbehövd. Tål att sägas att jag och Anna gick över en mil under dagen! Igår var jag på Jens Fredricsons clinic på Jällaskolan, otroligt inspirerande och jag gick omkring med ett leende på läpparna resten av kvällen/natten!

Det där med att jobba när jag är på jobbet är ju inte riktigt min grej så jag skriver lite istället :) Nej, men jah ligger då sex bilar före min kollega så jag känner att jag kan chilla lite medans jag käkar min skinkmacka och risifrutti!
.
Hur som så var jag in och tittade lite på min gamla högstadieskola idag, träffade en lärare som jag har bra kontakt med fortfarande så han visade mig runt och så. Det såg så galet annorlunda ut, var inne i mitt gamla klassrum där vi hade alla klassamligar o så och det såg nästan likadant ut. Kändes väldigt märkligt att vara där, jag har förändrats och blivit en helt annan människa än vad jag var för fyra år sedan. Men ändå var det som att jag blev samma lilla blyga tjej när jag klev genom dörrarna. Vissa saker förändras liksom inte. Som den där dagen vi slutade nian, hela min värld rasade. Jag var 16, naiv och rädd. Jag grät och grät och trodde jag aldrig skulle överleva utanför de där trygga väggarna. Och min högstadietid som ändå var den värsta i mitt liv, så konstigt hur man kan känna. Jag kände å andra sidan likadant för några måander sen när vi skulle ta studenten, men det var lite mer realistiskt för där hade jag the time of my life.
.
Så mycket minnen som kom tillbaka, hur man mådde, vad man gjorde och all press utifrån på hur man skulle se ut och vara. Inte konstigt att man mådde dåligt och inte visste varken ut eller in. Oj vad jag känner att jag måste prata med någon, bara få ut allting. Och gå bort alla tankar.

Jag kokar, är så arg så jag inte kommer kunna somna. Varför? Jo, för folks vidriga kommentarer om att RGB tog hem årets jerringpris på Idrottsgalan. För en jävla gång skull får inte Zlatan alla priser, eller nån random hockeypojke eller "skidstjärna". Jag tvivlar starkt på att någon av alla de som brukar vinna pris har kämpat i 40 år innan de ens blir uppmärksammade. Jag har själv hört Rolf-Göran berätta hur han slet natt och dag (bokstavligt talat, han sov typ 4 timmar per natt) för att ta sig dit han är idag. Idag är han världens bästa ryttare, den första svensk att ha den titeln. Och Sverige kan inte ens unna honom det. Eller ja, han fick ju priset. Men folk kan inte låta bli att skicka ut spydiga kommentarer om att "ett EM-guld är väl inget" "Hästen gör ju jobbet" "Ridsport är väl ingen riktig sport?" JAG BLIR VANSINNIG!!!!

Cheesecake är tokgott, imorgon kommer jag ha ont i mina lår. Det tog mig precis tre försök att skriva "ont". Livet är gött, mina vänner är ännu göttare (nytt ord?). Och juste, idag träffade vi för första gången en snubbe som varit i Afghanistan i två år, han var från Sundsvall och var finnig och dräggig. Jaha, nähä, fin födelsedag helt enkelt. Nu ska jag finnisha min cheesecake. PUSS

Jaahapp, då var man 20. Gammalt... Men det var första gågnen på länge jag var riktigt exited inför födelsedagen :D Igårkväll efter tolvslaget skålade vi i bubbelvin och myste, och sen hade jag svårt att sova, knasigt! Nu på förmiddagen har telefonerna gått varma och min logg på fb är fullproppad, trevligt att känna sig lite poppis :D Fina presenter fick jag av päronen och fler väntas imorn och på söndag, hurra för mig! Ikväll ska jag äta en god middag med god efterrätt sen ska jag tagga till och sticka ut på KC och dansa några timmar, yehey :D

Jag trivs hellre med att filosofera! Insåg att det nu är 2012, jag vet, det har varit det i fyra dagar, men ändå. Det är fem år sedan jag sålde min ponny, det är snart tre år sedan Bralle kom, oj vad tiden går fort! Det är alltså fem år sedan jag gick i nian, mycket har förändrats sen dess! Jag tänkte, som så många andra, skriva ner lite mål eller "löften" för 2012, jag vill inte kalla de löften för då håller jag dem inte per automatik. Så här är mina mål, drömmar, önskningar, vad ni nu vill kalla det, jag låämnar det fritt för tolkning!

Dagen har gått i bakfyllans tecken, precis som det ska vara 1a januari, jag borde vid det här laget vara faster any time now. Fett med coolt. Året har inletts fantastiskt bra faktiskt. En härlig kväll igår med massa skratt, pratt, fyllesms (som man läser idag och tänker ungefär "ååh neej..."), glasskrig, dusch med kläderna på och en himla massa annat jättefint. Jag saknar tjejen som är på NZ, min längtan dit är helt otrolig. Bara två månader och 19 dagar kvar innan vi åker. Coolt? Svar ja punkt.

Rubriken, nja. Men jag har på senaste tiden fått de märkligaste cravings. Kommer hem 6.30 från nattpasset och värmer köttbullar i gräddsås... jamen absolut, fullkomligt normalt. Kan proppa i mig champinioner eller pasta och så vaknar jag mitt i natten och spyr. Låter verkligen normalt. Sen tycker jag att min mage har växt (kanske uppsvullen efter pastan och svampen?!). Kanske aldrig gav sexualundervisningen tillräckligt med uppmärksamhet ändå. Kanske kan det bli bar genom, typ, drömmar? *host* Intressant.

Jag förstår inte mig själv egentligen, det gör mig irriterad och det får mig att vilja gråta. För tre år sedan var jag så upp över öronen förälskad. Sådär så man inte kan andas när personen är i närheten, så hjärtat håller på att bryta sig ur bröstet. Det där pirret är det mest underbara som finns, det uppkommer inte ofta längre. Den där första dagen när jag såg dig för första gången, det var sjukt, helt sjukt. Du bara slog undan fötterna på mig utan att jag ens hann reagera. Det blev värre och värre, men jag fick respons. Du såg mig, mer än det faktiskt. Det var någonting där, något som jag nu i efterhand tror skulle kunnat bli något bra. Desvärre tror jag vi båda var så fruktansvärt osäkra och rädda så det hände aldrig något. Det slutade med att du blev anledningen till att jag mådde otroligt dåligt och att det till och med gick så långt att jag började utsätta mig själv för skada.

Jag är så galet supertaggad inför nästa år, vill egentligen bara att det här året ska ta slut så 2012 kan få komma. För herrejävlar vilket bra år det kommer bli! Efter en heldag på globen med min bästa Linnea så känner jag bara att "åh, jag vill köpa en till häst, jag vill ut tävla (NU), jag vill flytta till Fredrik & Linnea, jag vill träna och jag vill också vinna en Volkswagen och fräsa omkring nere i Globen. Som Stefan sa "Det där är ni om fem år". Ja fanimej, taggad är jag och viljan finns definivt, jag vill at världen med storm. Sen blir det inte alltid som man vill (oftast inte) men om det finns tillräckligt med vilja så är ingenting omöjligt. Så nu ska jag läsa lite hästanonnser (bara på kul jag loovar..) och vara stolt över mig själv och min pålle. Men mycket över mig själv, för jag är faktiskt bra.

En fantastisk bild om du frågar mig, men det är vi i vårt esse. I missed you ♥

Jag har tappat bort min dagbok, den har varit borta i flera månader. Jag har ju massor att berätta! Det kommer blir flertalet skrivna sidor när den väl dyker upp. Jag saknar den, har ju ingen jag kan berätta mina allra mörkaste hemligheter för. Dessutom saknar jag dig, med stort "d".

Nu ska jag dricka jäättemycket vatten och försöka få lite sömn så jag blir något som i alla fall liknar en människa. Kom hem för fyra timmar sen från min KC - debut, den var faktiskt fett rolig, förutom en viss person som sabbade som vanligt. Men nu ska inte det få ta över för jag har väldigt härliga, omtänksamma och beskyddande vänner. Tack o hej och godnatt!