lite om min (gamla) klass
Det började för läänge sen i ett klassrum på folkets hus. Vi träffades första gången när vi gick i sexan, då undrade vi vad fan det var klass som vi hamnat i. Den såg så mycket annorlunda ut mot vad den gör idag. Det här vårt klassfoto från sjuan.
Vi var så små... Shit, Elliot ser ut att vara typ tio år ;o Harald har kort år och Kaiser har, förlåt, inte så fina kläder. Severina är ingen fjortis än och vi har Johanna och Fredrik som mentorer. Haha, så många minnen. Vi hette då 7c1 och gick som saggt på folkets hus. Ganska lugnt och skönt tyckte jag då som liten feg sjua. Jag var väl mest med Felicia och Sofia, Blev sen lite kompis med Liz, men sen tyckte vi att hon och Kaiser var så sjukt jobbiga, så vi dissade dem. :P Jag var kär i Ribben och han gillade nog mig lite också, men det blev inget. Allt flöt på bra och vi alla kom in i klassen lite gran. Vi började komma in i betygsgrejen också. Jag var livrädd för Richard, jag ahde aldrig träffat en "neger" förut, bondunge som jag var, han var speciellt stor också. Han hade mörk röst och jag var verkligen på riktigt rädd för honom, haha. Shit, det var så länge sen. Vi lekte lekar och skrattade mycket.
Sen började vi åttan, vi fick flytta upp till stora skolan och byta namn, yes. Nu var vi 8F.
Nu hade typ halva klassen bytt till MoR, men inga tårar fälldes för dem, haha. *evul*
Vi fick som sagt flytta upp till skolan, längst upp, i hörnet liksom. Skittrist. Men, men. Där hängde vi med MoR och 7F (Casper, typ :P) lite. Jag hade dåligt självförtroende och mådde allmänt piss, men det är inget jag ska gå in på nu. Jag och Felicia höll ihop, vi var inte så "inne" i det lilla gänget. Jag gillade Viktor Wiksell asmycket. Blev helt pirrig av att gå förbi honom i korridoren. :* Men det gick över tillslut, fast det höll sig i typ ett halvår. Linda och Anton blev tillsammans och Jesper och Sofia strulade runt lite. Det var ett händelserikt år, faktiskt. Liz och vi bråkade skiitmycket, hon stod och skrek på migi korridoren, jävlar vad jag blev, typ, ledsen/stött. Jag vet inte, men jag skakade som fan, även fast jag inte vågade erkänna det. (a) Vi fick en ny mentor, Mia-Pia <3 Som sedan visade sig vara tusen gånger bättre än Johanna. :P Vi hade väldigt skumma biologilektioner med Tommy och roliga kemilektioner med Mats och Nawsad. x'D Allt var lite allmänt skumt det året, vi grät till Tears in Heaven, som jag förövrigt lyssnar på just nu ( :'( ) . Jag gick nog runt mest i en bubbla hela det året.
Sen började vi nian, Vi flyttade igen, till D-eneheten, det var det bästa som kunde hända. Vi blev 9F.
Under den sommaren blev jag väldigt förändrad. Jag blev en ny person. En gladare och självsäkrare Malin kom tillbaka till Ekilla efter lovet. Jag kom mycket närmare mina kompisar, vilket gjorde det extremt jobbigt för mig att säga hejdå idag. De har liksom hjälpt mig så otroligt mycket, allihop. Vi blev en mycket mer sammanhållen klass, speciellt nu på våren. I höstas var det mycket bråk på slutet. Vi hade temavecka, prao och bal. Det var på temaveckan som vi lärde känna Marcus :) Det är en av de bästa saker som hänt mig. Balen var kul, kunde ha varit roligare om jag inte fått så ont i fötterna. Jag dansade med Göran Thur, (haha) och framförallt med Markus Sköld. Jaha, sen blev jag förälskad i honom, det var underbart. Tills jag insåg att allt gick alldeles för fort och att jag inte alls var kär i honom. Dock hade han ganska starka känslor för mig, han sa att han älskade mig. Vilket gjorde det svårt att göra slut, men det gjorde jag efter typ fyra veckor. "/ Jaja, sånt är livet.
Vi hade en jätterolig julavslutning och vi kom tillbaka med nya krafter till våren. Betygspress och gymnasieval satte sin prägel, men vi kom över det. Och ja, här står vi idag. Det är slut, inget mer nie eff. :'/ No more, kaputt. Vi är den klassen som alla kommer ihåg, med alla underbara människor i, några grymt ambitiösa och andra inte. Vissa går och kommer som dem vill och andra kommer inte alls. Men vi har vår charm och det fanns ingen lärare som inte tyckte väldigt mycket om oss. Det säger ju sig självt.
Så många underbara stunder med er, Gröna Lund, Fotbollsturnering, Amerikans Fotboll,och så mycket mer. Fotbolssturneringen var så rolig, att se alla killar springa i skjol var skitkul, de var så söta (a) Ni har alla en plats i mitt hjärta, föralltid. Ni har gjort mig till den person jag är idag och det tackar jag för, tack nie eff för de här tre underbara åren.
NIE EFF
Since 22 augusti 2005
Until now, 10 juni 2008
I miss you already.
Vi var så små... Shit, Elliot ser ut att vara typ tio år ;o Harald har kort år och Kaiser har, förlåt, inte så fina kläder. Severina är ingen fjortis än och vi har Johanna och Fredrik som mentorer. Haha, så många minnen. Vi hette då 7c1 och gick som saggt på folkets hus. Ganska lugnt och skönt tyckte jag då som liten feg sjua. Jag var väl mest med Felicia och Sofia, Blev sen lite kompis med Liz, men sen tyckte vi att hon och Kaiser var så sjukt jobbiga, så vi dissade dem. :P Jag var kär i Ribben och han gillade nog mig lite också, men det blev inget. Allt flöt på bra och vi alla kom in i klassen lite gran. Vi började komma in i betygsgrejen också. Jag var livrädd för Richard, jag ahde aldrig träffat en "neger" förut, bondunge som jag var, han var speciellt stor också. Han hade mörk röst och jag var verkligen på riktigt rädd för honom, haha. Shit, det var så länge sen. Vi lekte lekar och skrattade mycket.
Sen började vi åttan, vi fick flytta upp till stora skolan och byta namn, yes. Nu var vi 8F.
Nu hade typ halva klassen bytt till MoR, men inga tårar fälldes för dem, haha. *evul*
Vi fick som sagt flytta upp till skolan, längst upp, i hörnet liksom. Skittrist. Men, men. Där hängde vi med MoR och 7F (Casper, typ :P) lite. Jag hade dåligt självförtroende och mådde allmänt piss, men det är inget jag ska gå in på nu. Jag och Felicia höll ihop, vi var inte så "inne" i det lilla gänget. Jag gillade Viktor Wiksell asmycket. Blev helt pirrig av att gå förbi honom i korridoren. :* Men det gick över tillslut, fast det höll sig i typ ett halvår. Linda och Anton blev tillsammans och Jesper och Sofia strulade runt lite. Det var ett händelserikt år, faktiskt. Liz och vi bråkade skiitmycket, hon stod och skrek på migi korridoren, jävlar vad jag blev, typ, ledsen/stött. Jag vet inte, men jag skakade som fan, även fast jag inte vågade erkänna det. (a) Vi fick en ny mentor, Mia-Pia <3 Som sedan visade sig vara tusen gånger bättre än Johanna. :P Vi hade väldigt skumma biologilektioner med Tommy och roliga kemilektioner med Mats och Nawsad. x'D Allt var lite allmänt skumt det året, vi grät till Tears in Heaven, som jag förövrigt lyssnar på just nu ( :'( ) . Jag gick nog runt mest i en bubbla hela det året.
Sen började vi nian, Vi flyttade igen, till D-eneheten, det var det bästa som kunde hända. Vi blev 9F.
Under den sommaren blev jag väldigt förändrad. Jag blev en ny person. En gladare och självsäkrare Malin kom tillbaka till Ekilla efter lovet. Jag kom mycket närmare mina kompisar, vilket gjorde det extremt jobbigt för mig att säga hejdå idag. De har liksom hjälpt mig så otroligt mycket, allihop. Vi blev en mycket mer sammanhållen klass, speciellt nu på våren. I höstas var det mycket bråk på slutet. Vi hade temavecka, prao och bal. Det var på temaveckan som vi lärde känna Marcus :) Det är en av de bästa saker som hänt mig. Balen var kul, kunde ha varit roligare om jag inte fått så ont i fötterna. Jag dansade med Göran Thur, (haha) och framförallt med Markus Sköld. Jaha, sen blev jag förälskad i honom, det var underbart. Tills jag insåg att allt gick alldeles för fort och att jag inte alls var kär i honom. Dock hade han ganska starka känslor för mig, han sa att han älskade mig. Vilket gjorde det svårt att göra slut, men det gjorde jag efter typ fyra veckor. "/ Jaja, sånt är livet.
Vi hade en jätterolig julavslutning och vi kom tillbaka med nya krafter till våren. Betygspress och gymnasieval satte sin prägel, men vi kom över det. Och ja, här står vi idag. Det är slut, inget mer nie eff. :'/ No more, kaputt. Vi är den klassen som alla kommer ihåg, med alla underbara människor i, några grymt ambitiösa och andra inte. Vissa går och kommer som dem vill och andra kommer inte alls. Men vi har vår charm och det fanns ingen lärare som inte tyckte väldigt mycket om oss. Det säger ju sig självt.
Så många underbara stunder med er, Gröna Lund, Fotbollsturnering, Amerikans Fotboll,och så mycket mer. Fotbolssturneringen var så rolig, att se alla killar springa i skjol var skitkul, de var så söta (a) Ni har alla en plats i mitt hjärta, föralltid. Ni har gjort mig till den person jag är idag och det tackar jag för, tack nie eff för de här tre underbara åren.
NIE EFF
Since 22 augusti 2005
Until now, 10 juni 2008
I miss you already.
Kommentarer
Trackback
