Bara så länge det finns stjärnor över oss

Ungefär så liksom...
Jag är inte sur, först blev jag det, men nu är jag inte det när vi pratat lite om det. Men jag ska inte förneka att jag blev grymt sårad först. Jag vill heller inte stå ivägen för dig eller vara en anledning till att du mår dåligt. Jag vet att du vet allt det här redan men jag vill bara skriva lite ändå.

Jag har ju faktiskt bara mig själv att skylla, det är ju bara mitt fel att det blev som det blev mellan oss. Hade jag bara tvingat mig själv så hade allting varit annorlunda nu.., Men nu är det som det är och ingen idé att fundera på det som varit. Gillar du verkligen honom så vill jag som sagt inte vara anledningen till att ni inte kan vara tillsammans. Men jag vet
liksom inte om alla mina känslor är borta ännu, eftersom jag reagerar så starkt som jag gör.

Ingen idé att gå runt och vara sur eller deppig heller, det är bättre att prata om det. Vilket vi har gjort och ska göra ännu mer. Jag ska verkligen försöka nu, inte bara klaga över allting utan verkligen försöka göra något åt saken. Inget blir bättre av att jag sitter och gnäller över mig själv eller tycker synd om mig själv. Det är fan inte ett dugg synd om mig egentligen, allt är ju bara mitt eget fel. Det är bara jag som står ivägen för mig själv. Men nu jävlar, se upp världen för här kommer jag!