ingen orkar ändå läsa allt det här ^^
Då kanske ni undrar vad mitt problem är egentligen? Jo grejen är det att jag blir aldrig nöjd, oavsett liksom. Det är alltid något som är fel och något som kan bli bättre. Det enda jag är helt nöjd med i mitt liv är mina vänner. Och det är jag jävligt glad för, utan dem hade jag inte varit ett skit liksom. Jag bara önskar att jag vore en annan ibland, en bättre människa, en mer populär människa. Men å andra sidan hade jag antagligen haft problem då också, jag slår vad om att till exempel Lindsey Lohan mår piss ibland, även hon har sina problem. Man måste bara se det hur hennes perspektiv, lika mycket som man måste se mina "problem" ur mitt perpektiv.
Ni kanske tycker jag gnäller och att jag är en bortskämd brat. Ni får tycka det, för jag gnäller jävligt mycket, jag är medveten om det. Och jag vet att jag har svårt att inte vara självkritisk och att inte vara förbannad på mig själv hela tiden. Men jag tror inte att det är något att göra åt. Kommer vi någonsin vara nöjda med oss själva i allt vi gör? Nej. Det tror jag faktiskt inte.
Nu till mitt största problem av alla just nu, eller i alla fall det jag tänker mest på... Min illusionsperson. Helvetesjävlaskit säger jag bara om honom, kan inte han typ flytta så jag slipper se hans vackra ansikte varje dag? Utan att kunna röra honom, kyssa honom, ens prata med honom. Hur skulle jag någonsin kunna vara så modig som till exempel Ebbs, hon kan bara börja snacka med folk hipp som happ. Jag klara inte det, det är fortfarande någon spärr jag har sm jag alltid har haft. Den är inte lika stor som förut men det existerar fortfarande. Tyvärr. I åttan var det ju värst, då kunde jag typ inte prata med någon i rädsla för att göra bort mig. När jag började gymnasiet så försvann spärren nästan helt och hållet, det var liksom inget problem. Men sen sjönk mitt självförtoende till botten igen i och med *pip*... hela det köret liksom, det var inte bra för mig, på ett sätt. Men på många andra sätt var det bra, typ.
Och varför skulle han ens vilja ha mig liksom? Han har knappt kollat på mig liksom..? Varför skulle han lägga märke till mig över huvudtaget? Kan inte amor komma och skjuta honom med en pil, do the groundwork. Ojoj,, vad håler jag på med? Jag får ju inte, så, slå bort honom. Han måste ut ur mitt huvud, bara bort.
Nu börjar jag få ont i handen och jag ska upp om fem timmar.
Förlåt för grymt rörigt och osammanhängande inlägg...
Chao....
Lilla älskade vän, jag är inte modigare än du. Eller jo till viss del är jag väl det, men jag är iaf inte mindre rädd. Jag har alltid försökt att dölja alla sår inom mig och det är därför jag tvingar mig själv att våga, för då anses jag som en glad person med lyckligt liv.
Men om du skulle sett mig i nian, jag var precis där du är nu. Vi behöver olika tid för att släppa spärren helt, och jag lovar att din kommer vara snart! Och som du vet finns jag alltid här <3
Jag älskar dig <3
Men underbara!
jag vet hur svårt det är att inte varanöjd med sig själv för det är aldrig jag heller. Men kom ihåg att du betyde5rså mycketför så många andra, du gör mycket för att lysa upp andras liv. Låt dem lysa upp ditt också och tänk inte på det som är mindre bra, tänk på det som är bättre. Livet blir aldrig perfekt, så man får lära sig att se ljuspunkterna.
Angående honom så finns det ingen anledningatt få bort honom ur huvudet, vänta bara på att din "spärr" ska släppa och ta det då, eller ta ett litet litet steg i taget :) jag vet att du kan få vem du vill baby!
Haha btw jag är också ävertygad om att Lindsay Lohan har problem, åker man in och ut från rehab och blir tagen för rattfylla och knarkar och sånt har man nog det xD
