Bara så länge det finns stjärnor över oss

Jag tog för en stund sen en stund och gick i ide. Jag drog helt enkelt täcket över huvudet och gämde mig från omvärlden ett slag, lyssnandes till rösterna från Vänner. Det kändes skönt, att jag faktiskt tog mig tid att bara va ett litet tag, som man så sällan gör.

Det är alltid något man ska göra, som nu så slappar jag visserligen, men jag bloggar samtidigt, vilket inte riktigt duger. Det ligger en mattebok och en historiabok på skrivbordet som skriker på mig, men jag tänker inte lyssna. Jag stänger just nu av och tittar inte på klockan för ett ögonblick, lyssnar på lugn musik och tittar på gamla bilder.

En stund ägnad åt minnen,

Smultronstället, Söderköping -08 <3