Två steg från paradise

Det tycks bli en mycket fin höst, något superbra varje månad. Något som kan få mig att orka vardagen. Det mesta av min tid spenderas med Håkans vackra toner ringandes i öronen vart mina steg än bär. Jag börjar fundera på vad han egentligen gjort med mig? Magikern. Otroligt att det kunde bli såhär igen, men det är väl sån jag är. Hihi, jag tycker mycket om det, väldigt mycket. Godnatt världen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0