Bara så länge det finns stjärnor över oss

Jag är en helt normal (eller iallafall ganska normal) 18-åring. Har jag alltid trott. Tills idag. Nu vet jag att jag är helt flippad.

.

Jag är hemma, en fredagkväll, själv (bara päronen hemma) och jag har köpt lite godis o choklad o så. Börjar kvällen med lite religionsplugg och somnar sedan framför en film. Efter detta blir jag pigg och får för mig att städa garderoben, vilket jag gör. Jag fortsätter sedan med resten av rummet, dammsuger och byter lakan. Hela baletten. Liksom WTH?!

.

Sånt gör inte vanliga 18-åringar. Mammas kommentar: "Du håller väl på att bli vuxen" Min tanke var "Nejnejnejnej..." Jag vill inte bli vuxen riktigt än, har ju typ sju år av ungdom kvar. De borde jag inte spilla på att städa.