Bara så länge det finns stjärnor över oss

ingenting blev lättare eller bättre av en och en halvtimmes läng promenad, delvis barfota. Jag trodde aldrig jag skulle tycka såhär men så är det, jag vill inte vara fri längre, det finns ingen poäng i det. Snälla ta mig tillbaka till skolan, stressen och allt som är så fantastiskt med att alltid vara uppbokad på saker. Ta mig tillbaka till den tiden jag tyckte det var skönt att ligga i soffan och kolla på en film, för att det hände så sällan. Kan inte någon bara bestämma hur jag ska göra? Eller åtminstone ge mig ett råd, eller tecken av något slag.