Kyss mig
Saknar både det ena och det andra. Inser samtidigt att Kyss Mig är en ganska fantastisk film. Inser dessutom mer och mer (ju längre filmen går) att kärlek kan vara så fruktansvärt oförutsägbart och hemskt och fantastiskt. Konstigt hur det kan vara så olika, konstigt hur man kan vilja ha något så mycket och när man väl får det så kan det bara bli så jävla skitdåligt av alltihop. Man kan inte hjälpa vem man blir kär i. Det bara uppstår något mellan två människor, när ska folk börja förstå det??
Och på söndag kommer min älskade, fina, Veronika hit! Så ska vi mysa som bara vi kan för det behövs big time.
Kommentarer
Trackback
