Stolthet
Nu sitter jag här igen på jobbet och vill göra allt möjligt annat utom att just, jobba. Därför tänkte jag skriva lite om en sak jag tänkt skriva om i flera dagar, men inte haft tid eller inspiration att göra det. Det här har ju blivit lite utav en hästblogg nu och det kan inte hjälpas eftersom det tar upp, typ, hela min tankeverksamhet. Igår när jag satt och red och Bralle var så fin som bara han kan vara, så kom jag att tänka på hur fantastsikt hela grejen är. Det är någonting som bara hästmänniskor kan förstå, jag ska försöka förklara, men det ger det ändå inte rättvisa.
.
En sport är alltid en sport, det utlöser endorfiner, det är härligt, roligt osv, osv... Men ridning är så mycket mer än en sport, det är en livsstil, helt klart. Allan är ju min bebis, det är helt och hållet mitt ansvar att han mår bra och att han sköts på rätt sätt, vilket kräver kunskap, tålamod och tid. Han ska tränas på rätt sätt för att långsiktigt kunna hålla, utan skador. Han ska kunna hoppa högt, springa fort, orka mycket. Som ni förstår så krävs det otroligt mycket av mig för att allt det här ska fungera..
.
Nu kommer jag till det riktigt häftiga. För första gången i mitt liv, känner jag att jag är riktigt bra på någonting. Jag känner att jag klarar av allt jag tar för mig och jag får beröm från olika håll och människor jag träffar säger att vi är så fina ihop, jag och Bralle. Det finns få saker som värmer så mycket som det. Vem som än säger det. Många som följt oss under åren säger att jag gjort ett fantastiskt jobb med honom och vi får alltid beröm av Fredrik som tycker han är så fin och att vi är så duktiga. Då blir jag så stolt så jag nästan spricker. Det är ju faktiskt jag som har gjort oss till vad vi är idag, självklart med lite hjälp. Men det är jag som slitit dag ut och dag in, i regn och rusk, stress och mörker. Vi har tagit oss igenom allt och lite till. Jag har lagt ner min själ och hjärta i det här och det har gett resultat, det får mig att fortsätta kämpa. Jag kommer inte ge upp förän jag nått mitt mål och jag är på god väg redan där.
.
Att känna att en 600 kg tung häst litar på en fullkomligt, följer mig vart jag går och lyder min minsta vink, det är så fantastiskt så det inte går att beskriva. Vi har vunnit varandras tillit och ett starkt band finns mellan oss idag, det tog två år att att bygga upp men nu är det starkare än någonsin. En fantastisk känsla som gör att all min kärlek riktas till honom. Han är värt allt. När jag är hos min älskade häst spelar ingenting någon roll, det räcker med att borra in ansiktet i hans päls så försvinner alla problem.
.
Kommentarer
Trackback
