Bara så länge det finns stjärnor över oss

Att jobba natt med 39 graders feber är inget jag kan rekommendera, eller jobba alls för den delen. Usch vad jag mådde dåligt, hela kroppen bara skrek emot och så vet man att man måste fortsätta. Tre bilar som annars är en baggis blev ett jävla maraton. Trots att jag var nära att både kräkas och svimma flera gånger var jag tvungen att fortsätta, med tårarna rinnandes eftersom jag hade så ont överallt. Åh vad fruktansvört det var. Himla tur att det bara höll i sig 1 dag för idag mår jag väldigt mycket bättre, nu är det mest huvudvärk och det botas ju med ett par alvedon :D Nu ska jag försöka ta tag i packning eftersom att jag och Bralle flyttar imorn.