Den årliga höstdeppen

Japp, den är här. Har gått flera dagar och bara varit ledsen utan att inte alls veta varför. Orkeslös, klump i magen och kan inte sova och vaknar varannan timme när jag väl lyckas somna. Det är ju hopplöst. Hatar att gå omkring och vara ledsen utan anledning, det gör det hela så väldigt ovärt liksom.

Den enda gången jag är glad är när jag är med mina fina. Så fort jag är ensam vill jag bara gråta. Så jobbigt att vara beroende av andra hela tiden. Sen mår jag sjukt bra av att vara i stallet också, men sällan jag har ork att åka dit. Det blir ju som en ond cirkel, men att jag aldrig lär mig att hästen får mig att må riktigt bra.

Jaja, lite kvällstankar sådär. Nu ska jag återgå till världens bästa Anna!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0