Nu kommer årsresumén för 2012 då, det märkliga är jag knappt kommer ihåg vad som hänt det här året men allt som allt har det känts som ett väldigt bra år. Självklart har det varit både motgångar och medgånger men allt som allt har 2012 levererat!
Jag kör ingen vanlig årsresumé i år utan jag sammanfattar nog året istället. Det har liksom inte hänt så mycket småsaker som är värda att skriva om utan det är mest stora grejer som har utvecklat mig galet mycket. Jag kan börja med att säga att jag har fyllt 20 vilket öppnade dörrar till nya möjligheter. Jag blev faster för exakt ett år sedan till världens goaste unge Moa och hon betyder så otroligt mycket för mig. Vidar kommer alltid vara speciell, för han var först men det var något med att min bror blev pappa, jag är så otroligt glad för deras skulle med tanke på vad som hände för ett par år sedan.
Jag har insett att jag aldrig mer kommer vilja jobba på Trio eftersom det jobbet bara bringar mig ångets och fysisk skada. Det var värt att jobba där innan resan eftersom det är så bra betalt men nu känner jag att jag aldrig mer vill tillbaka till det där garaget. Pengar är inte allt och dte är inte värt det.
Resan har gett mig så otroligt mycket. Jag lärde mig så otroligt mycket om människor, kulturer och att framför allt ta hand om mig själv. Det var dessutom otroligt skönt att få bevisa att vi faktiskt fixade det, när mina föräldrar verkligen inte trodde att jag skulle klara det. Jag har än så länge klarat allt jag åtagit mig, så varför skulle jag inte fixa det där? Jag jobbade stenhårt men ingenting kom i kläm för den sakens skull. Jag är otroligt stolt att jag fixade det men jag är inte ett dugg förvånad.Vi träffade så mycket nya människor och delat så mycket erfaranheter som gjort att jag växt något otroligt som människa. När jag kom hem ifrån resan var jag en annan Malin, jag var inte den där lilla blyga tjejen som bara gjorde som jag blev tillsagd. Jag vågade stå upp för mig själv och säga vad jag tyckte och jag tog för mig så mycket mer än vad jag gjort innan. Det märktes extra tydligt på jobbet när jag fick så galet mycket beröm, det boostade mig bara mer och jag blev bara starkare och starkare.
När vår "restaurangchef" fick sparken blev det jag som fick städa upp mycket efter honom (den dagen alltså), det var mig det hängde på om han skulle få vara kvar eller inte. Om jag inte hade vågat stå emot honom och göra som jag själv tyckte hade han kanske fortfarande varit kvar idag. Där är jag också så stolt över mig själv att jag vågade gå emot honom. När han fick gå var det jag och Anna som fick hela ansvaret, vilket var en sjuk omställning för oss. Nu låg det stora hela på oss, att allting skulle fungera och att vi skulle ha varor hemma, schemat skulle fungera, allting skulle vara toppen. Och ska jag vara ärlig så klarade vi det med bravur, för restaurangen har aldrig varit så bra som den är nu. Det får vi höra ofta och våra gäster tycker om oss, vi är proffsiga och duktiga och vi bryr oss. Jag är stolt över oss, så sjukt stolt.
Jag har varit (är) kär, på både gott och ont. Också det har gjort mig bara starkare, jag är tacksam för allt som hänt och jag ångrar ingenting. Jag önskar bara att det hade varit mindre komplicerat, men vad i livet är inte komplicerat? Jag är glad över att jag fått uppleva några månader av total lycka och kärlek. Visst har jag mått otroligt dåligt av det, men samtidigt har det som sagt gjort mig så lycklig och det har stärkt mig. Man måste dö några gånger för att kunna leva. Så är det och jag accepterar det mer och mer.
Jag har fått många nya vänner, men också förlorat några. Jag har varit väldigt arg, så otroligt arg på vissa människor men gått vidare och förlåtit. Jag har tagit tag i konflikter och resonerat som en vuxen människa, det är inte mig det är fel på i alla situationer. Jag är jätteglad för alla nya vänner jag fått, men visst är det så att många männsikor passerar in och ut i ens liv, det är inte många som hänger kvar. Men alla kan vi få glädje av varandra om så bara under en kort period.
Något som påverkat mig negativt i år är bristen på motivation för ridningen, vilket inte är något jag är van vid. jag har knappt känt något glädje i att rida över huvudtaget utan mest känt att det kostar mycket pengar och tid. Jag har haft en kämpig höst men Fredrik hjälper mig något otroligt. Han sa till mig senast igår att "vi skulle göra upp en plan för våren så vi kommer igång ordentligt" jag svarar att "ja, jag har faktiskt som nyårslöfte att bli bättre på det.." "bättre? Men du som är så bra!" och ger mig en kram. Då blev jag alldeles varm men förklarade att det hade gått trögt hela hösten men han sa bara att så kan det vara ibland och det gör ingenting. Han tror på mig så mycket och han vill så gärna att jag ska fortsätta och då blir jag triggad av det bara att fortsätta. Jag kan inte ens tänka mig ett liv utan Allan. Och det känner jag säger ganska mycket, det är bara att bestämma sig att fortsätta. Jag ger ju aldrig upp, varför skulle jag göra det nu?
Vi har även flyttat till vår alldeles egna lägenhet. Emot "alla odds" så tog vi den, trots att våra föräldrar verkligen inte tror att vi kommer klara det. Jag har aldrig varit nöjdare över det beslutet vi tog för vi stormtrivs och är så otroligt nöjda att vi gjorde det. Dessutom är vi övertygade om att vi kommer fixa det, jag är inte ens orolig att vi inte kommer göra det. Det är helt fantastiskt att rå om sig själv och bestämma över sitt liv. Jag kan äta pizza till frukost utan att någon kommenterar det. Jag kan ta hem folk hur som helst och jag och Anna kommer få nya vänner eftersom vi "måste" umgås med varandras kompisar vilket är jätteroligt.
Summan av det här året känner jag mest bara är att jag verkligen har blivit äldre. Jag är mogen, jag är självsäker, jag älskar mig själv och mitt liv. Jag är stolt som en tupp över mig själv och det liv som jag skapat mig. Jag är lycklig efter 2012. Helt ärligt kan jag säga att jag är lycklig. Som min fina Anna säger, att vara lycklig betyder inte att allt är perfekt, det är när man kan förbise alla brister och ändå vara nöjd. Det har varit ett fint år, med bra musik, underbara människor och fantastiska erfarenheter.
Tack alla människor omkring mig för att ni varit med och förgyllt mitt liv i år! Trots att ni är utspridda över världen för tillfället, himla tur att ni kommer hem allihopa till våren!
