Bara så länge det finns stjärnor över oss

I am nobodys baby, I am everybody's girl. I am Queen over nothing. I am King of the world.

Livet går vidare. Trots förändringar, vilket oftast är något bra, det gäller bara att lära sig hantera allt. Jag ska gå mer på känsla, den stämmer oftast. Mer känsla, mindre tanke. Kör bara kör.

Jag vill bara krama dig igen, andas in din lukt och borra ner ansiktet i din mjuka päls som jag brukar. Jag ser dig och jag känner hur du ligger i mitt knä. Jag känner dina små tassar och dina hår sitter fortfarande i mina kläder.

Älskade kisse ❤

Styrka. Du är stark. Det kommer gå över. Du behöver bara andas och tänka på annat.

Det går mer och mer upp för mig att jag är det enda som står i även för mig. Mitt huvud bygger upp murar som inte fanns där från början och det gör mig så arg så jag kan börja gråta. Jag har så bra möjligheter att bli bra så sätter jag upp murar för mig själv som bara jag kan riva igen. Vargen göra det svårare än vad det är? Om jag bara kunde slita tänka så mycket och bara gå på känsla. För känsla har jag, jag är ju duktig. Nu är jag bara så taggad på att komma ut och tävla så allting kan lossna.

Är för övrigt så fruktansvärt glad över att jag har Fredrik, han är GULD värd. Känner ingen som är så engagerad och brinner för det han gör. Han är helt enkelt fantastisk :)

Och satan vad roligt det var! Det var länge sen jag njöt så mycket av att tävla, så otroligt skönt att det är roligt igen när jag kämpat mig igenom hösten när det mest bara sög. Resultatet var blandat men känslan var grym och många fina språng. Så jag går vidare mot Enköping nästa helg där vi hoppar 1.15 och 1.25 och jag är så galeeeet taggad!! Det får gärna bli söndag nu tack.

Dessutom händer det roligt i veckan, vi ska prova goda viner och öler på Spendrups och äta middag tillsammans, mys! Samma dag som detta kommer dessutom en saknad Ebbson hem!!! Hon har ju varit borta alldeles för länge., och om två veckor kommer Bästis hem och dessutom Asien-tjejerna! Snart är allt sim vanligt igen, nästan alla är hemma. Utom min älskade Linus, måste nästan åka och hälsa på honom!

Jag tror att vi alla är, inklusive jag, ganska trötta på alla dessa gulliga kärleksinlägg tillägnade min häst. Men här kommer hur som helst ett till!

Det går inte att med ord att beskriva hur mycket han betyder för mig. Jag kan faktiskt säga, med handen på hjärtat, att han räddat mig fler gånger än jag kan räkna. Och hur jag ens kunnat glömma hur bra jag mår av honom är en gåta. Varje dag som varit tung, varje dag jag varit ledsen, stressad eller arg, varje dag som jag känt att jag bara vill dra täcket över huvudet och dö. Alla de dagarna som jag åkt till stallet ändå, så mår jag tusen gånger bättre när jag är där. Allting bara rinner av mig när jag ser honom, jag kan få gråta ut allt jag har inom mig och slippa förklara allt och ändå slippa vara ensam. Han bara är, stoppar sitt stora huvud i mina armar och andas. Han påminner mig om att livet egentligen är enkelt, jag behöver bara andas så klarar jag allt.

Alla dagar i skolan, eller jobbet, varit där till 17-18 på kvällen och varit där sen 8 på morgonen. Att efter det åka till stallet är så obeskrivligt skönt. Att komma hem sent gör liksom ingenting, det enda som spelar roll är att jag får komma till stallet och bara vara.

Att få respekt och kärlek från en häst, som väger tio gånger så mycket som mig, som har en egen vilja och en styrka som kan få de flesta att backa, är ganska fantastiskt. Att han följer mig vart jag än går och gör allt jag ber honom om, för att han vill. Jag tvingar honom aldrig till något. Han ska alltid få ett val, och han kommer alltid välja rätt. Han är det bästa som hänt mig, för utan honom vet jag inte vad jag varit idag. Han vet allt om mig och jag vet allt om honom. Det finns ingen som sett mig gråta fler gånger än honom. Jag kan inte annat än ösa kärlek och tacksamhet över honom.

En dag måste vi skiljas och jag bävar inför den dagen och det beslutet kommer vara det värsta jag måste fatta. Förhoppningsvis känner jag när jag är redo och när det känns rätt. Men bara tanken på det nu ger mig en klump i halsen. Det kommer fällas många tårar den dagen, men det är okej för han har gett mig så otroligt mycket. I fyra år har han gett mig så otroligt mycket och vi har utvecklats så otroligt. Det vore korkat att sluta nu. Jag ger inte upp förrän jag är klar och redo.

Jag älskar dig så det gör ont, min bästa Brallz ❤

Har haft det så vidrigt bra. Ska försöka leva på det här riktigt länge. Dessutom har jag världens finaste bästisar, vad jag älskar er!